Niklas R resized 8 2019

... är doktorand  (i pedagogik), deltidsföretagare. Tidigare har jag varit yrkeslärare på heltid. Det här är en yrkesblogg skriven utgående från dessa roller.
Min yrkesprofil finns på LinkedIn. Deltid driver jag ett mikroföretag som du hittar här: Ingenjörsbyrå Rosenblad.
Skriv mig gärna ett e-post om du vill ha kontakt!
---
… is a PhD-student (in Educational Sciences) and a part-time entrepreneur. Earlier, I also used to be a full-time VET-teacher. This blog is mainly is written based on these roles.
My professional profile You can find on LinkedIn. Part time I run an engineering micro-agency, that can be found here: Ingenjörsbyrå Rosenblad. 
Please, just send me an e-mail if you want to get in contact!



 

Ledarskap kräver mångdimensionell förståelserymd

Det sägs att människor som säger upp sig från sina arbeten lämnar ledare, inte företag. Det finns substans i påståendet värt att fundera över en stund, tycker jag.

I den av Yle strax avslutade serien #MittJobb kan man läsa om återkommande arbetsplatsmobbning och fall där förmannen eller kollegerna mobbar. Att saken nu fått stor spridning och synlighet är bra. Att prata, förhandla och så att säga lyfta katten på bordet är det rätta sättet att åstadkomma positiv förändring, inte genom att tiga och lida. Jag tror olika former av arbetsplatshandledning skulle vara bra i specifika fall, men det är klart att arbetsgivare inte alltid är beredda att sätta till resurserna. Det är kanske orsak att tänka om i sådant fall. Jag läste i en artikel någonstans att narcissistiska drag är mera representerat hos förmän med ekonomiskt ansvar, än hos befolkningen överlag. Har olika kvaliteter som passat in för rollerna varit bidragande orsak att just så här har blivit, eller varför? I flertalet fall av arbetsplatsmobbning tror jag att problemen inte direkt beror på bristande konflikthanteringsförmåga, utan på bristande ledarskap eller på systematisk exkludering av enskilda individer.

Vi behöver rättvisa ledare, ledare som bejakar och ser individerna och människan bakom prestationerna. Ledare som förstår och handleder utgående från ett långsiktigt, målmedvetet helhetsperspektiv på ett mångfacetterat sätt. Ledare som låter kraften och viljan bakom framgång lysa till när det är orsak. Personer som låter sak vara sak, argument vara argument, och människa vara människa. Ledare som backar upp när det gått fel och inte den dagen det inte gick riktigt rätt gömmer sig bakom sitt ego. Ledare som röjer rum för personalen att lösa konflikter som sådana, och följer upp att bra lösningar hittas. En sådan ledare kan även vara tillrättandevisande och sträng när läget så kräver. Av en sådan ledare krävs ett mångdimensionellt tankesätt och en förståelse som grundar sig på en större verklighet än den som framträder ur kortkursen i ledarskap, eller ur planen för företagets kvartalsekonomi eller produktivitetsmål.

Jag tror att det är så här: Den för de allra flesta människor lätt begripliga och även konkret greppbara verkligheten är ”rum-tid-pengar” – dimensionen. Denna utgör inte verkligheten eller sanningen ur ett bredare perspektiv beskådat. Åtminstone en annan alldeles lika verklig dimension, som kanske ses som svårare greppbar, är den mera abstrakta ”sinne-upplevelse-känsla” –dimensionen. Här framstår känslorelaterade, etiska och kulturella värderingar om rätt och fel. Följande dimension är den ”betendefunktionella” dimensionen; den teoretiska referensram som alla människor har (omedvetet verkande eller genom reflektion till medvetandegjort) som inrutar individens eget subjektiva operativsystem. Lite som en drivrutin för människans beteende. En ledare borde kunna sträcka sig bakom dessa dimensioner, och genom sin genuina förståelse inse, att ingenting i denna nya mera omfattande dimensionsrymden av verkligheten sannolikt längre är linjärt beroende av varandra. Men att dimensionerna i alla fall av mänsklig aktivitet påverkar varandra, i någon riktning. Kanske också inse, att det goda samtalet och dialogen öppnar för insikt och kanske skapar ett klarare tankesätt och ger nya verktyg för konflikthantering och problemlösning?

Alla är vi olika och har olika resurser fria att använda till olika ändamål och syften. Alltid är det inte lätt, men inte heller alls förbjudet, att framhäva en ”annorlunda” (?) människouppfattning. En sådan är en uppfattning som åtminstone yrkeslärarutbildningen idag betonar. För att citera en föreläsare jag haft: Underskatta inte det Goda samtalets värde. Kanske jag förespråkar ett märkligt pedagogisk-filosofiskt synsett, med spår av romantiska undertoner jag också ... men nog är det dags att vakna och bejaka människans goda vilja att lära sig och göra rätt för sig. Antagligen kan vi (endast?) genom goda samtalet synliggöra vår abstrakta dimension för varandra. Den dag vi slutar tränga undan inskränktheten och accepterar att det som vi ser är bilder, det som vi upplever är känslor, och det som andra ser och känner är deras respektive bilder och känslor, men likaväl förblir den enskilda individens syn på sanningen.  Det som vi (alla människor!) ser och upplever är den holistiska och mångdimensionella sanningen. Sedan när världens ledare insett detta, med avsikt på att respektera, då sker det sanna verkligt omvälvande innovationer. Säkert även inom tekniska sfärer, vill jag hävda.

Rakennuksen turvavalaistuksesta

Välillä kiivaastikin keskustellaan sähkösuunnittelijan velvoitteista turvavalaistuksen suunnitteluun liittyvissä asioissa. Keskustelu on hyvinkin aiheellinen, turvavalojärjestelmä on tärkeä osa rakennuksen sähkölaitteistoa ja poistumisteiden toimivuus oleellinen tekijä rakennuksen turvallisuudesta. Syy siihen, miksi sama keskustelu aina vaan syntyy projektista toiseen, olisi syytä jopa tutkia hieman lähemmin. Tässä jotain minun mielipiteistä.

TurvavalaisinSähkösuunnittelijan yleinen lähestymiskulma voidaankin ehkä valaista teksteillä ST-kortistoista. 
”Suunnittelija vastaa suunnitelman asianmukaisuudesta. Tarkastavana tahona on rakennusvalvontaviranomainen ja tarkastus tapahtuu käytännössä rakennuslupamenettelyllä. Pelastusviranomainen toimii lähinnä opastajana suunnittelijan niin halutessa.” (ST-kortti 59.10, s.8)

Säännöt ja direktiivit ovat siis sähköalalle selvät, miksi niitä on niin vaikeita soveltaa käytännössä?
Samasta ST-kortistista löytyy myös nämä tekstit:

”Rakennuksen poistumisreittien suunnittelu on osa arkkitehtisuunnittelua. Arkkitehti määrittelee rakennuslupavaiheessa uloskäytävät ja poistumisreitit ja esittää ne pääpiirustuksissa.
Tarvittaessa näitä täydennetään lisäselvityksillä kuten esim. henkilömäärälaskelmilla. Rakentamismääräysten osassa F2 edellytetään, että kokoontumistilan osalta pääpiirustuksissa ja niihin liittyvissä selvityksissä ja erityissuunnitelmissa tulee esittää merkki- ja turvavalaistus sekä poistumisopasteet. Merkki- ja turvavalaistuussuunnitelma on lisäksi mainittu rakentamismääräyskokoelman osan A2 ohjeessa yhtenä mahdollisena rakennusvalvontaviranomaisten vaatimana erityissuunnitelmana.” (ST-kortti 59.10, s.5)

Rakennusten poistumisjärjestelyistä säädetään rakentamismääräyksissä ja pelastuslaissa. Lainsäädäntöä täydentää ja tarkentaa sisäasiainministeriön asetus rakennusten poistumisreittien merkitsemisestä ja valaisemisesta (SMa 805/2005), standardia SFS-EN 50172. Poistumisvalaistusjärjestelmät. RakMK E1 on osa rakennuslakia. Sisäasiainministeriön asetus viittaa muun muassa näihin standardeihin, mutta on huomattava että standardit eivät ole keskenään samanarvoisia. Asetuksessa velvoittaviksi on määritelty ainoastaan keskitetyn tehonsyötön järjestelmiä käsittelevä standardi SFS-EN 50171 ja valaisinstandardi SFS-EN 60598-2-22. Turvavalaistusstandardi SFS-EN1838 on asetuksessa esitetty noudatettavaksi soveltuvin osin. Samoin poistumisvalaistusjärjestelmiä käsittelevä standardi SFS-EN 50172 on suositusluontoinen. (ST-käsikirja 36, s.12).

Loppupeleissä pelastusviranomainen, nojaten Pelastuslakiin, päättää muun muassa opastevalaisimien sijoittelusta ja määrän riittävyydestä. Viranomainen voi määrää mm. poistumisreitin lisävalaisimien asennusta tai järjestelmän muutosta, avoimen alueen turvavalaistuksesta, riskialttiin työalueen valaistuksesta, ja niin edelleen. Harmillista kuitenkin on, että puutteet useimmiten huomataan näissä tahoissa vasta aika myöhäisessä vaiheessa. Varmaan se, että rakennus- ja pelastusviranomaisille on annettu tarpeeksi iso soveltamisvaraa, aiheuttaa myös sitä että säännöt ja käytännöt hieman elävät sekä paikkakunta- että tapauskohtaisestikin.

Yleinen käytäntö tästä johtuen on ollut että sähköurakoitsija vielä edelleen haluaa hyväksyttää suunnitelmat pelastusviranomaisella. Tämä tehdään yllä mainituista syistä useimmiten siksi, että siten toimimalla halutaan välttyä yllättävistä lisätyövelvoitteista urakan loppurysäyksellä, juuri ennen kohteen luovutusta. Tämä on vähintäänkin ymmärrettävää. Asennuksien muutosta ja kaapelointia siinä vaiheessa projektia saattaa olla hyvinkin työläisiä tehdä. Lisää tarvikehankintoja on tieteenkin kustannuksia nostava seikka jo sinänsä. Siinä vaiheessa urakoitsijaa (ja kaikkea muitakin) myös harmittaa (näennäinen)vaikutelma siitä, että suunnittelija ei ole osannut hoitaa työnsä paremmin. (Tai joskus ehkä niinkin voi olla ...). Kiire myös vaikuttaa tässä vaiheessa hyvinkin negatiivisella tavalla, ja hommansa hallitseva urakointiliike kaikin tavoin tänään haluaa eliminoida mahdollisimman moni loppupaniikkiin vaikuttavaa tekijää. Yksi tai kaksi on selvä: Eihän se urakoitsijan vika ainakaan ole, mutta ei se myöskään useimmiten suunnittelijan …

Ei tämä myöskään aina suunnitteluvaiheessa ihan vaan ”piece of cake” ole. Varsinkin jos pieniä tilamuutoksia taikka tilojen käyttömuutoksia tehdään suunnitteluvaiheen jälkeen, asioita saattaa muuttua aika radikaalisti. Loppuvaiheessa tilaaja ei ehkä enää tästä aiheuttavat lisäkustannukset haluaa hyväksyä, ja syntyy erimielisyyksiä siitä että minne lisälaskua lähetetään. Alkuvaiheessa taas ei aina tiedetä mahdollisista lisävaatimuksista joka prosessin myötä syntyy. Suunnittelija ei myöskään voi hyväksyttää suunnitelmat vranomaisella tarjouslaskentavaiheessa, kun asennettava järjestelmä ei ole vielä selvillä. Useimmiten tähän ei löydy myöskään aikaa taikka resursseja.

Tällä hetkellä ongelma voidaan käyttää esimerkkinä siitä, miten kompleksi tilanne rakennuksen sähkösuunnitteluakin voi olla. Vaikkei tämä nyt minkäänlainen äärirajan esimerkki siitäkään ole.

Siihen asti, että sähkö-rakennus -alalle saadaan normatiiviset yhtenäiset kriteerit siitä miten säännöt, lait, standardit tulkitaan, pitää suunnittelijoiden, urakoitsijoiden ja tilaajien ylläpitää keskenään ja viranomaisia kohti kommunikointi vähintäänkin hyvällä tasolla. Eikä se välttämättä mikään huono asia olekaan. Toistaiseksi ihmisten välinen kommunikaatio on valttia, ja nyt jälleen kerran ainoa (ainakin paras) tapa saada hommat toimimaan joutavasti.  

Turvavalaistuksen standardi SFS-EN 1838 on uusittu 17.2.2014.



Behöriga yrkeslärare

Intressant att Yle tog upp ämnet yrkeslärarbehörighet, och att detta fick en kraftig rubrik.

Jag har trots det inte upplevt att arbetstillfällen för behöriga svenskspråkiga yrkeslärare växer på träd precis. Snarare tycker jag att yrkesskolor och yrkeshögskolor upprepningsvis samarbetsförhandlar. Läget ser tämligen osäkert ut enligt min uppfattning. Men kanske jag har fått någonting om bakfoten igen. Å andra sidan ska en allt större del av ungdomar garanteras utbildningsplats efter grundskolan, platser finns de facto flera än det finns studerande även nu.

På Yles sidor framkommer genom ett citat "I värsta fall kan det leda till att yrkesutbildningen inte längre lockar" vilket naturligtvis är sant. Klumpig pedagogik och snedvriden människosyn sätter spår för livet har det påvisats. Yrkeslärares yrkesskicklighet som motiverande fostrare, handledare, socialiserande part till en yrkesidentitet som starkt bejakar individen, kan naturligtvis inte helt garanteras genom behörighet. Trots det hävdar jag att behörighet åtminstone inte kan leda till det sämre. Värdet av att ha behöriga yrkeslärare ska inte undervärderas, därför höjer jag på hatten för att ämnet tas upp så här kraftigt! Tack.

Kaisa-talo

Helsingfors universitets huvudbibliotek Kaisa-talo i Kaisaniemi, Helsningfors.
Kunde inte låta bli att nappa några bilder. Imponerande arkitektur! som har belönats med flertalet avsevärda arkitekturpris och omnämnelser.
Objektet färdigställdes 2012. 
http://fi.wikipedia.org/wiki/Kaisa-talo

HU fasad     HU Kaila

Elsystemet förverkligades av Amplit Oy som tavoitehintaurakka. Belysningssystem är DALI. 
Som huvudentreprenör fungerade SRV.
Som arkitekt Antti Oiva Arkkitehdit Oy.

Nordic Master -studier

En för mig glädjande nyhet idag, var att jag fick meddelande om att jag blivit antagen för Nord Plus -finansierade studier vid Høgskolen i Oslo og Akershus. http://www.hioa.no/

Lite info:
"The course is designed for students at master’s level from our NordPlus collaboration partners. Master students with experience from or interest in vocational education or students in vocational teacher education from Sweden, Denmark, Finland and Norway can apply. Students must have completed a Bachelor’s Degree or the equivalent."

Studierna är tänkta att genom reflexion ta fasta på :
"The purpose of this course is to develop knowledge of current challenges concerning the theory and practice dimension of vocational education in Finland, Sweden, Denmark and Norway through comparisons, also outside of the Nordic countries. The course will discuss questions concerning how to develop vocational competence. What can be learnt in schools and what can be learnt in companies? What are the risks and benefits? How to improve cooperation between schools and working life? The course aims at discussing all these questions in a comparative view."

Den huvudsakliga orsaken att jag sökte till programmet, är mitt stora intresse för internationellt arbete som sträcker sig över de nordiska landsgränserna gällande yrkesutbildning samt erfarenhetsutbyte och utveckling tangerande just denna. Att det mellan nordiska högskolor nu finns inbjudan för ett samarbete inom utveckling av yrkespedagogisk utbildning, är enligt mig en mycket nyttig utveckling.
Genom att upprätthålla fortsatt hög nivå på yrkesmässig kompetens och yrkeskunnande av toppnivå, kommer vi även i fortsättningen att kunna profilera oss väl på marknaden med vårt tillförlitliga kunnande och vår gedigna arbetsmoral, som vi i norden i och för sig redan är kända för. Kravet på högklassig yrkesutbildning ligger naturligtvis i frontposition även nu, men inte alls mindre i framtiden. Därför borde vi just nu ligga i spetsen av utvecklingen för att klara målen och kraven som ställs. Just genom att skapa erfarenhetsutbytande, tvärvetenskapliga (gällande yrkesdiscipliner), interaktiva och högklassiga reflekterande kompetensnätverk kring ämnet, kommer utmaningarna förhoppningsvis att kunna bemötas mycket bra.

Att resurserna och viljan för den här utvecklingen nu finns, kan konkret konstateras genom att det erbjuds en möjlighet att som yrkeslärarstuderande vara med och ta del av och även påverka hur utvecklingen kan och bör se ut. Hur visioner kring en utveckling kan utformas, och hur dessa borde konkretiseras utgående från gemensamma premisser inom norden, är alldeles säkert den nordiska yrkespedagogikens gemensamma intresse.
Genom att kritiskt utvärdera den pågående utvecklingens risker, men också genom att byta erfarenheter och reflektiva tankar inom området som info-flyer hänvisar till, kan utveckling inom området också sannolikt ske. Endast genom utveckling kan vi även i framtiden garantera att de nordiska länderna håller sin topposition som kompetenskärna och föregångare inom utveckling på många sektorer inom flertalet branscher också globalt sett. Det kanske mest utmanande elementet just nu är kanske det, att vi i en värld av globalisering och ständigt accelererande utveckling måste utveckla de pedagogiska verktygen och ta modell av internationella innovationer, för att kompetensmässigt jämförelsevis ens stå på samma ställe eller överleva (evolutionsteori).

Den här inbjudan till handling kan komma att visa sig bli mycket betydelsefull, bara situationen tas tillvara på ett uppbyggande, utvecklande och positivt sätt. Möjligheterna erbjuds alltså, så nu gäller det att sträva till att också ta vara på dem på bästa sätt! Jag vill vara med i den här utvecklingen, inte bara som en del av strömmen, utan genom att verka och interagera bland den högsta spetskompetensen inom yrkespedagogiska utvecklingen just nu i de nordiska länderna som deltar i programmet. 

Just de arrangemang som idag avlastas på företag genom inlärning i arbetet kan vara nyttig att låta stå som objekt för en kritisk granskning, eftersom dessa förfaranden just nu är föremål för viss kritik åtminstone från företags- och branschorganisationshåll. Också utbildningens kvalitet generellt sett inom elbranschen diskuteras livligt just nu i olika facklitterära medier.
Att fokusera på handledning av studerande inom andra stadiets yrkesutbildning, bland annat med avseende på att möjliggöra god socialiseringsprocess in i en yrkesroll, anser jag som en genuint viktig del i utbildandet av kommande yrkeskompetens. Inte minst också för studerandes psykiska hälsas och yrkesmoraliska välmåendes skull.
Niklas Rosenblad
Tfn: 040 718 5929
E-mail: niklas.h.rosenblad@gmail.com

© Niklas Rosenblad 2018. Created by MR MEDIA