niklas 2 resize
... är doktorand  (i pedagogik), deltidsföretagare och utbildad yrkeslärare. Det här är en yrkesblogg skriven utgående från dessa roller. 
Enligt min uppfattning är lärande en sociokulturell och socialkostruktivistisk aktivitet - baserat på delaktighet i aktivitetssystem, egen aktivitet, drivkraft och motivation. Men kan emellertid också kan vara begränsat eller hämmat åtminstone av samma faktorer.
Min yrkesprofil finns på LinkedIn. Jag driver deltid ett mikroföretag som du hittar här : Rosenblad.fi. Skriv mig ett e-post till niklas.h.rosenblad [at] gmail.com för att kontakta mig.
 

Socialiseringsprocess medför konsekvenser

Argumenten som pratar för yrkesmässig handledning, när siktet är inställt på att grundlägga, utveckla eller vidareutveckla professionell kompetens, är idag kraftiga, om än tystlåtna i vissa fall.
Här kommer ett litet tuggprov på min åsikt  och förståelse gällande konsekvenserna inom den grundläggande kompetenshöjningsprocessen inom ett yrke ... 

För en yrkeslärare, ledare och yrkesverksam person (och organisation) kan hantverkstraditionen inom yrkesutbildningen te sig intressant. Genom tider har denna tradition baserat sig på mäster-lärling modellen, men har genom senare års yrkesutbildning också fått andra, mera utvecklade former, där utbildningen (bland annat) grundas på teoretisk förståelse i ämnet. Stora delar av dagens yrkesutbildning går ännu ut på, och tankar finns att den bästa vägen att lära sig vissa praktiska yrken går genom, hantverkstraditionens mästar-lärling modell.  Mycket av den kunskap som förmedlats härigenom denna modell (mästarens kunskap)  har varit tyst eller underförstådd. Lärlingen gjorde (och gör) som mästaren gjorde (och gör), eller genom att göra enligt dennes råd, instruktioner och tillrättavisande. Exemplets kraft talar alltså. Kunskapsförmedlingen som skedde (och sker) definieras av vissa idag som handledning, av vissa som transformering, och av vissa sannolikt också som någonting helt annat. Som hen inte desto mera ska förväntas stanna upp och reflektera vid ...

God handledning rymmer förmodligen och sannolikt delar av denna förmedling, och mycket värdefull kunskap kan förmedlas just utgående från hantverkstraditionen. Det finns de som också till och med hävdar att moralen i förhållande till yrkesrollen och socialiseringen in i en sådan roll grundläggs och utvecklas just här igenom.
Men, utgående från detta, torde inte i vissa kontext också omoralen grundläggas och utvecklas på samma basis?  Konstaterar man det ena, är man (enligt mig) tvungen att konstatera också det andra.
Så kan enligt forskare ske, om inte moralen görs till föremål för medveten reflexion. Det finns därför ett självklart behov av att i yrkesutbildning inkludera element av hantverkstraditionen men också en beställning på att införa och utveckla element av kognitiv reflexion utöver teoretisk förståelse. Genom att fokusera på den affektiva (känslomässiga) aspekten i handledning kan etisk medvetenhet utvecklas. Viktigt borde vara att ha en hållbar teori i ämnet handledning att luta sig mot. Hittas idag en tillräckligt snävt tillämpningsbar teori inom handledning kan diskuteras. Men detta var inte mitt ärende, eller ens är jag inte i position att ta ställning till det.

Särskilt när unga studerande inleder sina studier börjar de genomgå en process som går ut på att låta sig socialiseras in i en yrkesroll. Processens kraft sker genom att studenterna kommer i kontakt med utbildare och yrkesverksamma personer inom branschen som de identifierar sig med. Det är känt att studenter under sin process och utbildning även kommer i kontakt med yrkesverksamma personer som inte representerar enbart god yrkespraxis. Det i sin tur betonar att studenter kan ha nytta av att delta i yrkesmässig handledning under sin studietid, om målområdet för handledningen är socialisering in i en yrkesroll. Socialiseringen kan då ske mera kritiskt och medvetet genom att refexion bidrar till medvetandegörandet av processen.  

En handledningsgrupp kan upplevas som, och utgöra, ett tryggt forum för studenterna som genom handledning kan ställa sig kritiskt till de egna erfarenheterna i yrkespraktiken, även till de andras erfarenheter. Det är inte alltid lätt för studerande, särskilt de unga, att ställa sig kritisk till befintlig yrkespraxis och rådande jargong. Särskilt då samma yrkespraxis ofta har en evaluerande och bedömande roll i de egna studierna.

(Tveiten, S. 1996; 2002. Ojanen, S. 2009)

För att precisera. Befintlig yrkespraxis består (och upplevs av studerande) såväl av lärare, utbildare, timlärare, assistenter, som entreprenörer och yrkesverksamma personer inom den kontext och den bransch de studerande befinner sig i under socialiseringsprocessen. Handledarens och skolors verksamhet, samarbete i grupper och i klassrum, verkstäder, företag och andra domän har alla mer eller mindre bidragande socialicerande roll inom processen. Dessa kan var och en vara utlösande faktorer till ett tilkommande av yrkesglädje och professionelitet och av att lyckas. Men (igen) är det viktigt att inse, att dessa faktorer likaså kan vara de bidragande orsaken till den fullständiga avsaknaden. Då känslan av otillräcklighet och fatala misslyckanden blir uppenbar. Till vilket pris, och varför, låter vi detta ske? 

Medvetandegörande hos den enskilda individen och gruppmedlemmen, reflexion över yrkesverksamheten och professionella kompetensen på ett metaplan borde ligga fokus - just nu kanske mer än någonsin tidigare.


Om teknisk utveckling och fingerkänsla

På en entreprenadförhandling här om dagen blev jag påmind om en sak jag tänkt på länge. Tankebanan utlöstes i samband med att vi överraskande fick positiv feedback från en installatör. Denna mycket erfarna och noggranne person hade vid första intrycket av vår planering till ett objekt tyckt att vi var ute och yrade med ett systems sammansättning och kablering. När denne sedan, enligt egen utsago, kollat upp ärendet med en produktleverantör kunnat konstatera att saken var OK och även fullt möjlig att förverkliga ändrade han åsikt. Systemet kunde installeras och fungera på ett enklare och mer driftsäkert sätt än det traditionella, i och med tillämpande av ny teknik. Efter denna episod vann vi antagligen personens förtroende, eftersom denne även påpekade att dokumentens framställningssätt var tydlig och klar och arbetet med presentationen av systemen välgjort.

Det här fick mig naturligtvis att för stunden känna mig stolt över vårt team (och även mig själv), men det var inte dit jag ville komma med denna text. Det vad jag ville framföra var egentligen det, att konsultens roll idag när den tekniska utvecklingen går rätt fort har preciserats. Ofta är betoningen på att lära sig grunderna i nya system och se möjligheterna i fokus. Sedan i sin egen process sålla bort sådant som inte lyckas vinna tillräckligt förtroende, och därefter presentera den nya tekniken vidare till beställare, investerare eller andra uppdragsgivare.

Om tilltro kan skapas genom tillförlitliga argument och visioner blir teknikkonsultens roll att kunna överföra budskapet (och ibland förmedla också kunskapen) till entreprenörer och installatörer. Om den offererade prislappen ännu kan hållas inom budgeterade ramar, förverkligar den nya visionen och tekniken. Om vi antar att denna erfarenhet är sann så måste vi också anta att utan tekniska konsulter och planerare skulle den tekniska utvecklingen förverkligad, om inte stagnera, så åtminstone mattas av betydligt.

Med det här har jag inte för avsikt att påpeka att någonting ska utvecklas för självändamålets skull, eller att teknologisk utveckling ska få en överordnad plats jämfört med det traditionella. Där kostnadsinbesparing, användarergonomi och energibesparingar kan göras med bibehållande av fokus på hållbar utveckling och miljöhållning, finns det ingen orsak att stå på bromsen. Dock ska vi komma ihåg, att det finns en övertro på att intelligenta system löser problem utöver det realistiska. Ofta är också den traditionella lösningen det mest gångbara och smartaste utvägen.
Inget system, om än hur avancerat, är mera intelligent än dess upphovsman, planerare, förverkligare eller fram för allt den kontext det integreras in i. Systemets tekniska nivå och den upplevda kvaliteten och nyttan är dock inte alltid och korrelerar, då upplevs sammansättningen som dålig. Upplevd kvalitet beror alltid av många faktorer. Och vissa av dessa faktorer fortsätter ibland att överraska.

Den allmänna insikten och förståelsen i att den i konsultverksamhet verkande ingenjören inte nödvändigtvis klarar sig ens med en avancerad förståelse för teknik torde idag vara uppenbar. Det krävs helt enkelt mera, och andra kompetenser och kvaliteter i allt större utsträckning. Trots det är det av mycket stor vikt att hålla entydigt, det kan inte prutas på den tekniska förståelsen trots det, för då står samhället inför oanade konsekvenser.
En av de mest primära uppgifterna för planeraren utifrån detta utgångsläge, blir då att identifiera och avstämma de av människor ställda målen och dess förväntade upplevelse och förväntan på utvecklingen. Av denna insikt avstämma mot tekniskt utvecklingsbehov och behovet eller möjligheten att introducera även ny teknik. Balansgången blir en sorts teknisk, filosofisk och pedagogisk balansgång. Om utvecklingen och systemprojekteringen lyckades. Ja, då upplevs slutprodukten säkert som bra, oberoende nivå på teknisk utveckling eller ekonomisk nytta/onytta.

Konsten är att finna balansen. Och att upprätthålla fingerkänslan ...

Mobbning


Tag ett papper, slätt och vitt. Skrutta ihop pappret en aning, och sedan lite till och sedan ännu mera. Skrutta sedan ihop det till en boll.
Trampa på det, så det blir smutsigt. Sparka till slut det smutsiga pappersskruttet i en knut.

Plocka sedan upp det sargade skruttet från golvet, veckla ut pappret. Det är fortfarande ett papper, eller hur. Men det är randat av svarta ränder och kantat av skrynklor, kanske är det naggat i kanterna och lite sönder.

Föreställ dig att pappret du skrynklade ihop var en sedel, samma procedur gör sedeln lika skrynklig och smutsig, men sedelns värde består oberoende.

Släta sedan ut pappret, så gott det går. Det går antagligen att släta ut pappret, men rynkorna och smutsränderna är kvar. De består.

Detta kan vara beskrivningen av en mobbad människas liv. Genom att mobba kommer du att skrynkla ihop människan, smutsa ner, förstöra. Även sedan kanske trösta, släta ut och säga förlåt. Det blir lite bättre, smutsränderna kanske bleknar med tiden.  Men skrynklorna, såren och ärren, de består - livet ut.

(Okänd källa) 
Exemplet läste jag om redan för ett antal år sedan, en lärare hade handgripligen framfört exemplet framför sin klass.
Har blivit tipsad om en länk: http://www.friends.se/friends/om-mobbning, var samma exempel ska finnas publicerat.

På begäran publicerar jag texten, så här kommer den (lite omskriven med egna ord, enligt hur jag kommer ihåg att det gick). Oberoende, ingrip då du möter mobbning! I förebyggande syfte och handgripligen. Det gäller i skolan, i hemmet, på arbetsplatsen, och bland umgängeskretsen.

Handledning

När man som grubblare söker definitioner på olika termer och begrepp, är begreppet 'handledning' tämligen svårdefinerat, och inte entydigt. 

För en yrkesperson som kommer i kontakt med utövande av handledning helt eller delvis som sitt yrke, kan det på grund av den lösa definitionen i begreppet därför viktigt att metakognintivt och kontinuerligt reflektera över vad handledning egentligen är, vad det innebär och åtminstone vad det inte borde innebära. Ytterligare kan det vara orsak att återkommande begrunda vem eller vilka som egentligen handleds, av vem och varför. Under vilka former är det önskvärt att handledning sker, vad är de egentliga fördelarna med det hela, finns det risker förknippade med handledningen eller det som den kan resulterar i, etc.

För ledare, handledare (eller andra svårdefinierade typer som känner sig träffade) är det oberoende av vikt att känna till skillnader mellan begreppen handledning, coaching, ledarskap, utbildning och att i synerhet känna igen tecken för att klart kunna identifiera var gränsen går mot var formen lutar mot terapi. Där ska definitivt en helt annan yrkesgrupp vid behov ta över. Problematisering av ordet handledning leder en, åtminstone utgående från facklitteratur, till definitioner som nära kan liknas vid konsultering och mentoring. Handledning ter sig exempelvis ha mera långsiktiga och öppna mål och agenda än exempelvis coaching.

Jag kommer att över tid fortsätta denna serie av egenreflektion kring ämnet, och avrundar nu med att konstatera att handledning är ett pedagogiskt verktyg,
att yrkeshandledning har konstaterats behövas i arbetslivet och att det är en del av arbetslivet. Jag syftar här till yrkesmässig handledning, i sammanhang där handledning sker av en yrkesperson till en annan yrkesperson (eller flera) i ett viss kontext, denna definitionen har presenterats av åtminstone Sidsel Tveiten 2009. Jag gör det omedelbara konstaterandet, att så nära inpå som i standarden för elarbetssäkerhet (SFS 6002) kan motsvarande parallella tankegång hittas ibruktaget i praktiken. 

Sommarplugga


CoachingHar fått i uppdrag att referera (och även, antar jag ju, lära mig någonting av) denna utgåva av David Clutterbuck. Nå, det är bara 270 sidor text, men i form av rätt så tätt skriven akademisk engelska. Jag ska redan nu erkänna att jag då och då behöver hjälp av tablettens eng-sve ordlista. Jag har plattan i famnen bredvid mig, och vissa undrar (ser jag på minen) om jag lider av så där uppenbara koncentrationssvårigheter.

Hittills har jag också (erkännande #2) gjort av med en avundsvärd mängd Marianne, men det tar sig nog. Jag lovar, jag lovar ...

Sommarledigt

Plötsligt blev det för en vecka sedan semester, underligt. I år har teamet vårt, efter några mycket intensiva projekt, beslutit att hålla byrån (Rosenblads) stängd under större delen av juli. Förra året hade vi likadana avsikter, men det misslyckades på grund av några överlappande projekt och allmänna omställningar i verksamheten. I år lyckades däremot allting klaffa. Detta betyder fyra (4!) veckor semester, även för mig. Jag har inte haft så lång semester sedan jag blev företagare, för 14 år sedan. Säkert därför jag nu känner jag mig lite vilse, men ska försöka ta tillvara ledigheten åtminstone genom att ägna tid till (och med) familjen. Reflekterande över tid med de nära och kära kommer jag att tänka på begreppet "kvalitetstid" som för en tid sedan var påpulärt att använda, åtminstone i sociala medier. Enligt min uppfattning existerar detta inte. Beroende på kontext kan man beskriva tid (läs användningen av tid) lite på olika vis. Definitionen för tid och rumtid utvecklades allmänt år 1915 av Albert Einstein. Gällande familjesammanhang däremot anser jag att det finns tid tillsammans, och tid inte tillsammans. Men nu tar min tid tillsammans vid. Boom-kah, ljuder det ur sonens högtalare. BOOM-KAH!
Niklas Rosenblad
Tfn: 040 718 5929
E-mail: niklas.h.rosenblad@gmail.com

© Niklas Rosenblad 2018. Created by MR MEDIA