Niklas R resized 8 2019
... är doktorand  (i pedagogik), deltidsföretagare. Tidigare har jag varit yrkeslärare. I hjärta och själ är jag det fortfarande. Det här är en yrkesblogg skriven utgående från dessa roller.
Min yrkesprofil finns på LinkedIn. Deltid driver jag ett mikroföretag som du hittar här: Ingenjörsbyrå Rosenblad.
Skriv mig gärna ett e-post om du vill ha kontakt!
---
… is a PhD candidate (in Eucational Sciences) and a part-time entrepreneur. Earlier, I used to be a VET-teacher.  By heart  and soul I still am. This blog is mainly is written based on these roles.
My professional profile You can find on LinkedIn. Part time I run an engineering micro-agency, that can be found here: Ingenjörsbyrå Rosenblad. 
Please, just send me an e-mail if you want to get in contact!



 

Teksti Pedagogilehdessä 2016-1

PEDAGOGI 1-2016 [Haaga-Helia Ammatillisen opettajalorkeakolun sidosryhmälehti, sivu 7

Ammatilliset opettajaopiskelijat Suomesta, Ruotsista, Norjasta ja Tanskasta pääsivät viikoksi vaihtamaan tietoja ja käytänteitä ja vertailemaan ammatillisten koulutuksien ja oppimisen haasteita eri Pohjoismaissa.

Teksti | Niklas Rosenblad

Nordic Master kurssimatka oli hieno elämys, sillä Norja on aina tuntunut kiinnostavalta. Kurssin aikana keräsin paljon asioita jälkeenpäin mietittäväksi. Samalla sidottiin myös tulevaisuuden kannalta hyödyllisiä siteitä muualla Pohjoismaissa toimiviin opettajiin sekä koulutusalan ammattilaisiin. Luennot olivat mielestäni onnistuneita, luennoitsijat osaavia ja alansa huippuosaajia jokainen. Kurssiviikon aikana eri ryhmätyöt ja reflektiiviset keskustelut antoivat hyvän pohjan lopputekstin laatimiselle.

Samat arvotaustat, eri toimintamallit
Alussa esitetty tutkimustulos osoitti, että kaikki koulutuksen mallit seurauksineen (sosiokulttuuriset, sosioekonomiset) on sidottu kyseisen maan historialliseen ja kultttuurisen taustaan sekä vallitsevan poliittiseen kontekstiin. Siksi jossain toisessa Pohjoismaassa hyvinkin toimivaa koulutuksen mallia, opintosuunnitelmaa tai työssäoppimisen järjestelyä ei voida suoraan implementoida toiseen maahan, vaikka maiden keskinäiset arvotaustat ja toimintamallit näennäisesti olisivatkin samankaltaiset. Lopputulos voi silti olla täysin päinvastainen.

Läs mer

Säkerhets(kort)kurser - en produkt av pedagogikens skuggsida?

Anta att du arbetar som förman eller att du är företagaren i ett företag som utför tekniska entreprenader och arbeten. Anta att vi för ett samtal som har råkat in på området om pedagogik och utbildning. Anta att jag är legitimerad utbildare av elsäkerhet och därför vill du ge mig lite kritik. 

Det här diskussionen handlar om kortkurser och obligatoriska säkerhetskort. Jag är ingen större vän av kortkurser läs kort (inte motsatsen til lång, utan som i julkort) även om jag är en sann förespråkare för elsäkerhet och säkerhet vid elarbeten. För att vara ärlig, är jag kritisk mest till kommersialismen runt korten och nästmest till de didaktiska metoder som ofta tillämpas vid kortkurserna, än korten i sig. För säkerhetstänk och säker verksamhet som attityd i arbetet är naturligtvis en förutsättning för att få arbeta!  

Läs mer

Yrkesutbildningen

I Finland har vi sedan -90-talet då de flesta yrkesprogram gjordes till 3-åriga, kunnat njuta av stigande popularitet och allmän statushöjning av yrkesutbildningen. Orsakerna till att över 50 % av ungdomarna idag väljer att gå en yrkesutbildning är bland annat förutsättningar och behörighet för högre studier (yrkeshögskola eller universitet) kombinerat med yrkeskompetens och allmänbildning.

Under regeringsförhandlingarna har det lagts fram förslag om att omstrukturera yrkeskolprogrammen till 2-åriga (Yle 21.5.2015). Reformen antas bl.a. ske på de allmänna ämnenas bekostnad och med ökning av andelen arbetsplatsförlagt lärande. Genom ett snabbt överslagstänkande kan man konstatera att behörigheten för fortsatta högre studier uteblir. Men, den föreslagna reformen får också konsekvenser som sträcker sig längre. De andra Nordiska länderna, som använder liknande modeller på yrkesutbildning kan stå som exempel. Som gemensamma nämnare kan kort nämnas yrkesutbildningens mycket låga status, hög grad av avbrutna studier, marginalisering, studerandes känsla av meningslöshet och exkludering. Man kan på längre sikt förutspå ökande grad av ojämn social fördelning av kunskap, makt och pengar. Alltså skarpare och djupare socioekonomiska skillnader i samhället.

Politiken styr genom reformer utbildningen i riktning mot snävare ämnesupplägg och mera effektiv genomströmning. Pedagoger och yrkesverksam expertis inom utbildningssektorn är tämligen överens i denna fråga. Argumenten som talar emot detta, är i vissa fall så tydliga, att de inte ens med god vilja borde kunna misstolkas. Avsikten med all utbildning borde vara att uppnå ett betydelsefullt, holistiskt och djupverkande lärande. Målet är relevant kunskap både för arbetslivet och vidare personlig utveckling (såväl kognitiv som kompetensmässig) och möjliggjord framgång. Dit går vi inte om reformen vinner terräng. Kunskap som framhävs i den nya samhällsdebatten framställs endast som mål och förutsättning till att vara anställningsbar, produktiv och har färdigheter som arbetsgivarna efterlyser just nu. Inte som mål för självutveckling eller växande.

När de allmänna ämnenas andel minskar, utgår den generaliserande kunskapen som behövs för exempelvis kritiskt tänkande. När djupgående förståelse och generalisering av kontextbundna moment inom yrkesutövandet uteblir, uppnås inte kunskap. Förståelsen blir ytlig, vars konsekvens är maktlöshet och osäkerhet. Ett läge uppstår, där förmågan till reflektion över den egna kunskapen och identiteten minskar. Avsaknaden av sund yrkesidentiteten och god yrkesmoral blir uppenbar.

Det är värt att betona, att i mycket fåtal branscher numera kan kunskap anses vara rent kontextbunden vid enstaka arbetsmoment. Den breda allmänna kompetensen och förmågan till reflektion behövs i allt större utsträckning. I elbranschen vet vi redan, att vi inte kan tillåta en ytterligare försämring av ämnes- eller yrkeskunskap vid utexaminering. Jag vill påstå att vi inte är den enda branschen.

Att välja en utbildning ska inte vara en återvändsgränd, men så kommer det att gå om reformförslaget inom yrkesutbildningen får grogrund och fotfäste. Vi kommer att återskapa låg status gällande yrkesutbildning och yrkesutövarna. Vi får segmenterad, kontextbunden och färdighetsorienterad kunskap och frustration. Vi skapar ett samhälle där kunskapens innebörd dikteras endast av arbetslivets villkor och kortsiktiga mål. Bäst före datum på yrkeskunskap blir kort, och överskådligheten sträcker sig ett kvartal framåt.

Reformförslaget med 2-åriga yrkesprogram är värt att motarbeta. Vad politikerna vill åstadkomma är anställningsbarhet, kostnadseffektivitet och förlängd arbetskarriär. Verkan på kort sikt kan bli en snabb genomströmning. Men konsekvensen av den är ett långt tillbakasteg, en dubbel utestängning och en exkludering. Senare korrigeringsåtgärder blir verkligt dyra, tidskrävande och för en del människor förgäves.

Niklas Rosenblad,

är behörig yrkeslärare och företagare

Ut i verkstaden med er bara, fort!

Du ska vara anställningsbar, produktiv, ha färdigheter som arbetsgivaren vill att du ska ha. Lär dig med händerna. Sedan, ut i verkstaden med dig, fort!

Det här är saker du säger till andras barn, eller hur? Inte dina egna. Det här är värt att motargumentera med alla medel som hittas.

I Finland har vi sedan reformen av andra stadiets utbildning på -90-talet kunnat njuta av stigande popularitet inom yrkesutbildningen, likvärdiga förutsättningar för högre studier och hög examinationsgrad. Till min stora förskräckelse kunde man i medier (21.5.2015) läsa och höra om att det nu i Finland föreslås en reform som skulle göra yrkesutbildningen 2-årig, på de allmänna ämnenas bekostnad. Liknande modeller hittas i Norge, Sverige och Danmark. Argumenten som talar emot en sådan här modell är så tydliga, att de inte ens med god vilja borde kunna misstolkas. Lärare och pedagoger förstår detta, sociologer ser det, jag vill tro att medborgaren ser det. Politiker ser det inte i skuggan av effektivitetens och inbesparninganas monster. Det gemensamma för länderna idag verkar vara att politiken genom olika reformer styr utbildningarna i riktning mot snävare ämnesupplägg, kortare och mera effektiv genomströmning och ökad andel arbetsplatsförlagt lärande (APL). Avsikten med all utbildning borde vara att uppnå ett betydelsefullt, holistiskt och djupverkande lärande, vars konsekvens är relevant kunskap både för arbetslivet och vidare personlig utveckling (kognitiv och kompetensmässig).

I de länder som har använt modellen, kunde man bland annat hitta ökad grad av ojämn social fördelning av kunskap och makt, vilket leder till skarpare och djupare socioekonomiska skillnader, marginalisering. Samhällsklasser där makt och därmed pengar blir ännu mera ojämt fördelade, med mera. Listan kan göras längre, vi kommer att hitta låg status i yrkesutbildningen, hög grad av avbrutna studier, starkt kontextbunden och färdighetsorienterad kunskap. Vi skapar ett samhälle där bäst före datum på kunskap är kort, i och med att generaliserande allmänkompetens utgår från kunskapen yrkesskolan står bakom.

Kunskapen yrkesutbildningen genererar blir alltså allt mer segmenterad. Förmåga till kritiskt tänkande minskar i takt med att kunskapen blir mer horisontell, konsekvensen blir i längden maktlöshet. Ett läge uppstår, där förmågan till reflektion över den egna kunskapen minskar, och känslan av att inte kunna delta i den samhälleliga debatten blir påtaglig. Reformen alltså blir en dubbel utestängning, en exkludering, ett accepterande av begreppet ”sådana som lär sig med händerna”. Redan i dag har jag i kommentarfältet på Yles sidor läst kommentarer likt ”2 år måste nog räcka till för att lära sig ett yrke”. Ut i verkstäderna bara och det fort. Jag tycker att det är läge att ryta till och inte acceptera! Reformförslaget eller ens tanken på att den, är värd att motarbeta med alla medel. 

Alla modeller för utbildningar med dess utmaningar inom sociologiska, sociokulturella och socioekonomiska konsekvenser de återskapar, är bundna till landets historia, kultur, bakgrund och rådande politiska läge. Det här betyder bland annat, att inget fungerande system kan implementeras i skala 1:1 i ett annat land, även om länderna till synes har samma värdebakgrund i många ärenden. Alla bakomliggande faktorer kommer att påverka konsekvenserna i lika många riktningar, som inte kan anses vara lätt förutsägbara. Som exempel kan ett välfungerande system för exempelvis arbetsplatsförlagt lärande (APL) i ett land fungera mycket dåligt i ett annat land, beroende av ovannämnda faktorer.

Som gemensamma utmaningar i Nordens länder där en 2+1 eller 2 -årig modell med utebliven rätt för högre studier hittas, återfinns yrkesutbildningens låga status, hög grad av avbrutna studier från utbildningsprogrammen (drop outs), verkliga utmaningar med APL, ökande samhällsklasskillnader, marginalisering. Det utförs i länderna omfattande mätning av studieprestationer, sysselsättningsgrad efter avlagd examen, ungdomsarbetslöshet, etc. Det centrala för dessa, enkelt jämförbara matematiska analyserna, är att de i beslutsfattandet (politiken) används därför att de just är lätt begripbara (även för politiker?). Det sorgliga är, att de inte innehåller särskilt hög relevans utgående från att väga länders system mot varandra. Resultaten blir endast skenbart hållbara på grund att de mäter olika saker i olika kultur och kontext.

I Finland har vi (hittills) haft en yrkesutbildning att vara stolta över. En utbildning med förhållningsvis hög kvalitet, popularitet och status. I Finland har även valet av en studieväg genom yrkesutbildning stadigt vunnit mark, och har de senaste åren varit även mera populär än den gymnasiala utbildningen. Sedan reformen på -90-talet har båda examensalternativen varit behörighetsgivande för högskolestudier. Finlands system har ansetts som unikt bland diskussionerna vi förde mellan de olika kursdeltagarna. Den nyvalda regeringen i Finland verkar dock nu ha för avsikt, att låta Finland gå i en riktning som sannolikt kommer att få mycket oönskade följder. Yrkesutbildningarna kommer så här att genererar allt mer kontextuell, segmenterad kunskap och fungera som underbyggande skapare av sociala skillnader och ojämn maktfördelning i samhället.  Vill vi ha det så? Tydligen.

Gemensamt med reformerna verkar vara att kunskap framhävs endast som mål och förutsättning till att vara anställbar, produktiv och har färdigheter som arbetsgivarna frågar efter. Inte som mål för självändamål, eller som viktig del av utvecklandet till förmåga av exempelvis kritiskt tänkande och självutveckling. Inom elbranschen där jag själv är verksam ser vi att det inte finns råd på att låta just denna värdefulla djupa kunskap yrkesutbildningen kan skapa reduceras eller kontextualiseras. Tänk före ni handlar, bästa beslutsfattare.



Varför?

En era är slut för många nyutexaminerade yrkeslärare från HAAGA-HELIA ammatillinen opettajakorkekoulu. Ett bättre uttryck för detta är kanske att en ny era tar vid. Härifrån är den enda riktningen för många utveckling och vidareförkovran. Vi fick våra papper på fredagen den 8.5 och är nu formellt behöriga. Det känns både stort och litet samtidigt, även tomt men samtidigt har liksom locket tagits av. Ira A. Virtanen höll ett gripande studerandetal vid festtillfället. Hon utgick i ditt tal från en nyckelfråga inom mänskligt lärande. Ett för en förälder, lärare och människa utmanande men tankeställande ord. Ordet är varför. Varför? För att betona att just den frågan kanske är roten till mänskligt lärande. Frågan är vårt nya didaktiska verktyg. Varför?

Ställandet av frågan visar att den kognitiva aktiviteten är startad hos den frågande. Och frågan startar också tankeprocessen hos den som antas svara. Frågan återskapar dessutom åtminstone två följdfrågor. Alla föräldrar och fostrare har upplevt barnet som frågar: Vad är moln? – Nå det är en samling av vattenånga i himlen, lite som tät dimma, ungefär... - Varför? – Nå..., för att det avdunstar vattenånga från jorden som samlar sig i himlen. – Varför? – Jo så att det börjar regna sedan, när tillräckligt mycket vattenånga samlats. - Hur då? Varför gör det de? För att, ja sedan när det är tillräckligt mycket vatten i molnet, så börjar det liksom rinna, eller ungefär så ...

Frågorna tar inte slut. Alla svar leder till två eller flera följdfrågor. Som vuxen är det därför lätt att bli provocerad, till och med irriterad av alla frågor. Som lärare är det också lika. Varför? För att vi tror att vi måste hitta alla de rätta svaren, som ett lexikon, eller Google (?). Men, det borde inte vara irriterande. Ingen kan svara exakt rätt på alla frågor. Det rätta svaret utformar den frågande själv, efter att den fått 10 000 olika svar (överdrivet kanske). Läraren borde utgående från sin sakkännedom vägleda i rätt riktning gällande svaret och sättet hur svaret kan fås. Det är klart, men det behöver kanske inte komma som en blixt från himlen. Det är inte heller meningen så, utan när frågan ställs så är tankeprocessen oberoende igång. Bättre än att bli irriterad eller låta som ”besserwisser” är att fundera tillsammans. Fråga, hur tror du att det är. Varför kan det vara så? Ställ motfrågan alltså. Varför?

Jag tror den pedagogiska relevansen i en lärares didaktik kan mätas i antalet varför frågor som ställs. Varför? Ööh..., så trodde Sokrates också... ärligt alltså hej, kom igen nu.


- Varför studerade vi till lärare? – För att bli behöriga. – Varför? – För att inte vara tvungna att söka våra jobb alla år om och om igen. – Varför? – För att så är lagstiftningen. - Varför? - För att garantera tillräckligt bra undervisning. För att bli accepterade bland kolleger. För att lära sig mera om sig själv. För att lära hur någon kan lära sig. - Varför ska man lära sig? – För att kunna utföra ett jobb i samhället. - Varför...?

Lärarens nya sätt att undervisa är härmed, ställ frågan. Det kan bli ett utomordentligt verktyg.


Lärande är förändring av tankesätt. Personlig utveckling är förändring av det tankesätt du använder för att fungera i olika situationer. Som exempelvis lösa problem, skapa nya modeller. - Varför? - För att läraren säger så. - Det tror vi inte längre på. - Varför? - För att ny kunskap är omformandet av den drivrutin som styr vårt tänkande och vårt handlingsmönster. - Och varför är det så du tror?