niklas 2 resize
... är doktorand  (i pedagogik), lärare och företagare (i elbranshen). Det här är en yrkesblogg skriven utgående från dessa roller. 
Enligt min uppfattning är lärande en sociokulturell och socialkostruktivistisk aktivitet baserat på delaktighet, egen aktivitet, drivkraft och motivation. Men lärandet kan emellertid också kan vara hämmad av samma faktorer.
Min yrkesprofil och CV finns på LinkedIn. Jag driver också ett  mikroföretag som du hittar på Rosenblad.fi. Skriv mig ett e-post till niklas.h.rosenblad [at] gmail.com för att kommentera inlägg eller kontakta mig. Jag publicerar gärna dina sakliga (även kritiska) kommentarer om du så vill!
My motto:  Learning is more about meanings and motivation, about participation in an autentic social practice,  about the strive for mastery, and about the use of sociocultural artefacts . As  a community to practice within, or use of technical tools. It is less about one's individual intellect at a specific time.

Coachen - shoppingsamhällets svar på människans otillräcklighet?

Under förra veckans "svarta fredag" publicerades en passande artikel på Svenska Yle: (https://svenska.yle.fi/artikel/2017/10/07/coachning-har-blivit-ett-modeord-en-del-vill-ha-livsforandring-gar-pa-kurs-och) Ett tema som ironiskt nog passar väl att skriva om tangerande den kommersiella färgen - Coachning. 

Bara för att öppna en inblick i coachning-begreppets expansion: det svenskspråkiga sökordet ”coachning” på internet ger ca. sex hundratusen (612 000) träffar genom Google. Det engelskspråkiga dito "coaching" ger över trehundra miljoner (324 000 000) träffar.


Vad är det här fråga om? Ur ett pedagogiskt perspektiv har jag skapat mig någon sorts (egen) uppfattning om det här. Jag tycker att det här sträcker sig över till pedagogikens skuggsida en god bit.

I det postmoderna shoppingsamhället har människan själv blivit målgrupp för marknadskraften. Här säljs coachning och livsvägledning och målinriktad handledning som svar på människans "ofullkomlighet" och uppmålade oförmåga att göra sina egna val och uppnå sina mål på egen hand. Det livslånga lärandet har blivit ett påtvingat krav snarare än en möjlighet. Möjligheterna är numera lika många som utvecklingsbehovet oändligt ... 


Refererande till Yle och coachen Barbro Teir: ”Vi tror inte på det undermedvetna. Här står vi i dag. Vad är det vi vill åstadkomma i framtiden, vad borde vi göra för att uppnå våra mål och vad är prislappen?”

Prislappen skulle alltså avgöra människans möjliga utveckling. Avståndet mellan var hon står idag och till vart hon vill komma avgör kostnaderna. Till det uppställda Målet. Betalningsförmågan lägger ribban för utvecklingen? Eller? Jag vill här hävda att det varken är så enkelt eller linjärt, men jag vill också lägga ut några ord för att lugna dem som inte vill betala för det här. Det går att vara av annan åsikt än att det här är någonting som alla välvilligt skulle borde ty sig till.

Å det första. De vetenskapligt försvarbara beläggen som skulle försvara korrelationen mellan coachningens aktivitet och individens lärande och utveckling har förblivit vaga. 

Å det andra går det att föra kritiska argument som talar för att hela humanpsykologins uppbyggnad vilar på rätt vaga vetenskapliga belägg. Fast gällande coachningens framfart så hittas förklaringen väl närmast hos neokapitalismen, som har möjliggjort fenomenet med hjälp av kapitalmarknadens kraft. Att människan upplever att ha hittat en genväg till att nå sina mål som kan låsas upp genom en betalning, legitimerar liksom den egna latheten gällande personlig utveckling. Att uppnå resultat och lärande kräver emellertid både tid, upprepning, målmedvetet arbete och möda. Överraskning: Coachen kommer varken att kunna lära något för dig eller uppnå dina mål för dig – det gör du själv, fortfarande. Det kommer inte att finnas genvägar.

Å det tredje. Det postmoderna konsumtionssamhället är självskapat av människan i den västerländska kulturen. Och för att det ständigt ska kunna konsumeras mera behövs det också nya och mera hungriga konsumenter. Men var finns alla nya konsumenter? Jo. För att uppfylla det behovet passar teser om världen som går framåt, det ständigt föränderliga samhället, digitalisering andra dängor in perfekt. Också försäljning av levnadsupplevelser, resor in i sig själv och utveckling som strävar mot nya mål går åt. Humanpsykologin har utgått från att de flesta går omkring utan att ha förverkligat sig själv. Och här hittar coachen och livsvägledaren sin marknadsnisch.

I den nya tidens anda förstärks hela tiden visionen om det allt snabbare takt föränderliga samhället, arbetslivets nya krav och det överbetonade behovet av livslångt lärande föds nya behov. I den nya kulturen ska ekorrhjulet hållas i rullning ... Priset för att hålla rotationsrörelsen i acceleration betalar vi själva. Och coacher säljer sina tjänster så att människorna kan uppnå sina mål ställda av samhället, arbetslivet och inte minst de som ”den ofullbordade människan” själv ställt för sin utveckling.

Coachningprofessionens ledstjärna hittas i en kultur där konsumenten föds in som otillräcklig i samhället. I skuggan av det kommersialiserade lärandet och individutvecklingen som tar sig till uttryck, skapas behov av en expanderande mängd coacher, levnadskonsulter och andra mer eller mindre odefinierbara vägledare. De här hittar mottagare för sina räkningar i alla som behöver hjälp med att hitta ett mål eller uppnå det. Inte överraskningsvis befinner sig målet eller målen i ständigt flyttande position framåt eller i sidled.

Människan är kanske inte den självdrivande kraften bakom sin utveckling trots allt. Det verkar mer och mer som att hon söker någonting att underkasta sig till. Och ett tydligt mål att sträva mot, en plats att uppfylla. Där samhällsutvecklingen lett till att bl a kyrkan tappat sin auktoritet, skolan har blivit en instans tjänande individuella behov och arbetslivets ständigt förändrade ”krav” ständigt ändrar blir människans plats i maskineriet allt mer splittrad och diffus. Denna ständiga förändring och framkrystade framåtsträvan leder människan in i en känsla av att ständigt vara vid behov att utvecklas och att lära nytt. När hela samhället i allt större utsträckning drivs av marknadskraft förstärks processen ytterligare. Här har varken utbildnings- eller vårdsektorn varit sena att hänga på den ”moderna” utvecklingens skjuts.

Och när målet för sådant nytt lärande aldrig nås förutsätts människans fokus byta riktning hela tiden och vara öppen för nya möjligheter och nytt lärande, ända in till döden. Då blir känslan av fullständig otillräcklighet ständigt större. Människans utveckling blir såtillvida föremål för upprätthållandet av vårt konsumtionssamhälle. Genom att samhället kan ta människan i besittning för tjänandet av det här ändamålet hittas lösningen på problemet som återskapar sig själv nästan i samma handvändning.


Individens nya utvecklade stadie är därför ett otillfredsställbart tillstånd av otillräcklighet. Möjligheterna är ju numera lika många som stigarna är smala och slingriga. Det är den nya normalen. När människan förlorar sin fasta klippa att vila vid och där religionen slutligen tappar sitt grepp om västvärldens samhällen, blev den postmoderna tidens präst därför kanske inte så överraskande en coachande ”guru”. En lugn röst som hjälper människan ta fast sikte på ännu ett nytt mål. En trygg person som guidar människan genom livet, leder henne ”rätt” och "möjliggör" hennes utveckling. 

Efterfrågan bestämmer priset även här? Eller kanske tom kvaliteten. Fast snart kanske det kommer upp ett produktifierat paketpris för att leva sitt liv si eller så. Prislappen beror på vart du vill nå. Målet. Den månatliga kostnaden inklusive konsultarvoden, låneränta och hanteringsavgifter debiteras på ett praktiskt sätt månatligen från ditt konto.
Niklas Rosenblad
Tfn: 040 718 5929
E-mail: niklas.h.rosenblad@gmail.com

© Niklas Rosenblad 2018. Created by MR MEDIA