Niklas R resized 8 2019
... är doktorand  (i pedagogik), deltidsföretagare. Tidigare har jag varit yrkeslärare. Det här är en yrkesblogg skriven utgående från dessa roller.
Min yrkesprofil finns på LinkedIn. Deltid driver jag ett mikroföretag som du hittar här: Ingenjörsbyrå Rosenblad.
Skriv mig gärna ett e-post om du vill ha kontakt!
---
… is a PhD candidate (in Eucational Sciences) and a part-time entrepreneur. Earlier, I used to be a VET-teacher. This blog is mainly is written based on these roles.
My professional profile You can find on LinkedIn. Part time I run an engineering micro-agency, that can be found here: Ingenjörsbyrå Rosenblad. 
Please, just send me an e-mail if you want to get in contact!



 

Imaginär eller reell kunskap - en makttvist?

Viktigt skulle vara att lärarens förutsättningar i en roll av personifierad kunskap, skapare av personliga möjligheter, intresseväckare, livsbejakande yrkesutövare och sporrande ledare även i fortsättningen tilldelas tillräckliga resurser och visat förtroende. I skrivandets stund är jag oroad över det senare. I en tid av nedskärningar och ständig effektivisering, kan det inte vara önskvärt att lärarens och lärandets position i samhället försvagas. En mycket viktig del av det här är inte enbart ekonomisk, utan snarare sociokulturell.

Vi hade en intressant diskussion bland yrkeslärarstuderande för en kort tid sedan. Blivande behöriga lärare i gruppen presenterade den sociala-, tekniska- och ekonomiska sektorn. Alla studerande var tidigare, eller är fortfarande, verksamma som sakkunniga experter i sitt yrkesområde. Idag helt eller halvtid sysselsatta av utbildningsuppdrag inom andra och tredje stadiets yrkesutbildning. Vi kom enhälligt fram till att ha erfarit oroväckande iakttagelser och även varit föremål för personlig upplevelser. Av dessa var bland annat det, att en tidigare expert inom en yrkesdisciplin i många organisationer och sammanhang exkluderas ur gruppen som anser sig representera en yrkeskompetens. Detta har skett efter att experten inlett uppdrag som lärare. Kan detta bottna i någon underbyggd rädsla eller känsla av underläge? Hur som helst förkastligt och svårt att förstå. I diskussionen blev det också uppenbart att det existerar utbildningsorgan och yrkeshögskolor där läraren inte tillåts bedriva verksamhet som sakkunnig i sin bransch vid sidan av sitt läraruppdrag. Lika svårt eller ännu svårare för mig att omfatta. Jag har också öppnat för samma diskussion med kolleger i både skol- och företagsvärlden. De upplevda känslorna, reaktionerna och upplevelserna är ibland olika, men samma mönstret går tydligt att urskönja i flertalet fall. Det här leder in på ett område jag velat återkomma till.

Jag vill uttrycka min oro och frustration över det praxis som påpekar att yrkeslärarens bisyssla (eller huvudsyssla om så är) står i konflikt till etiskt hållbart lärarskap. Varför är det fortfarande så? Hoppas verkligen att ämnet öppet kan debatteras idag, eftersom detta på längre sikt i sin tur står i konflikt till att yrkeskunskap ska vara tillgänglig att införskaffas vid yrkesutbildning. Yrkesskolan är och ska vara en stark medverkande part till socialiseringen in i en yrkesroll. Här har yrkesläraren naturligtvis en avgörande roll. Jag tror överenskommelser kan hittas i de flesta fall detta upplevs som ett problem, bara det finns kurage att lyfta katten på bordet. Yrkesläraren ska tillåtas vara sakkunnig i sitt yrkesområde, och inte bara det. Yrkesläraren förväntas idag vara det. Det inser men bara man öppnar ögonen och öronen för verkligheten.

Yrkesläraren ska bidra studerande och organisationen (skolan) hon fungerar i med kunskap från arbetslivet. Arbetslivet behöver kunskap som är sann och verklig i en yrkesutövarkontext. Inte så, att skolan ska skapa kunskap som skolan anser värdefull. Eller så, att skolan helst skapar enbart sådan kunskap som lätt går att mäta i en tentamen eller i ett yrkesprov. Den kunskapen skolan då möjliggjort att byggas upp, går förlorad senast den dag studerande stiger ut i arbetslivet. Tråkigt är att den dagen tvinga sig inse att skolan var en kuliss. En yrkeslärares identitet borde åtminstone i alla situationer tillåtas bygga på arbetslivets krävda kompetens. Eller borde inte kompetensen till och med vara normativ? När läraren tillåts och sporras till att vara en del av en expertis, eller en sakkunnig företagare (arbetslivet) kan hon vice versa bidra med en bättre förståelse för skolan och studerandes situation. Det betyder också att pilen måste vara dubbelriktad, och arbetslivets grupperingar av sakkunniga också borde öppna ögonen och ta sitt ansvar.

Men om det lyckas, är inte detta då en sann win-win situation?

.

Niklas Rosenblad
Tfn: 040 718 5929
E-mail: niklas.h.rosenblad@gmail.com

© Niklas Rosenblad 2018. Created by MR MEDIA