Niklas R resized 8 2019
... är doktorand  (i pedagogik), deltidsföretagare. Tidigare har jag varit yrkeslärare. Det här är en yrkesblogg skriven utgående från dessa roller.
Min yrkesprofil finns på LinkedIn. Deltid driver jag ett mikroföretag som du hittar här: Ingenjörsbyrå Rosenblad.
Skriv mig gärna ett e-post om du vill ha kontakt!
---
… is a PhD candidate (in Eucational Sciences) and a part-time entrepreneur. Earlier, I used to be a VET-teacher. This blog is mainly is written based on these roles.
My professional profile You can find on LinkedIn. Part time I run an engineering micro-agency, that can be found here: Ingenjörsbyrå Rosenblad. 
Please, just send me an e-mail if you want to get in contact!



 

Lösrykta tankar om lärarens identitet

Det är svårt att sätta fingret på vad det är. Kanske är det självförtroendet, det inre lugnet, konsten att ha kontroll över situationen och uthärda osäkerheten, personifierandet av kunskapen, måhända är det i vissa fall den höga yrkeskompetensen kombinerat med konsten att medla och handleda kunskapsutveckling. Kanske (sannolikt så!) är det den genuina glädjen i att få utöva konsten att arbeta med människor som strålar igenom. Jag resonerar kring kvalifikationerna bakom den identitet som förknippas med en bra lärare. Alltså ur betraktarens synvinkel beskådade.

Det kan i och för sig vara, att det finns de som anser, att en bra lärare identifieras av att bemästra många olika didaktiska och pedagogiska metoder och förstå (även de teoretiska)konsekvenserna av dessa. De finns säkert de som anser att läraren ovillkorligen bör ha en stor kunskap om kognitiva, affektiva, fysiska processer och behavioristiska reaktioner, viss baskunskap i sociologi, moralisk och normativ etik, pedagogisk historia och psykologi med flera. Detta är naturligtvis viktigt, och visst är de en stor del av lärarens kärnkunnande, som inte under några omständigheter kan lämnas obeaktade vare sig i lärarutbildningen eller i det vardagliga yrkesutövandet. Men, jag tror inte att det egentligen riktigt är det som av människor upplevs vara den sanna kärnan för gott lärarskap.

Lärarskap är inte längre förknippad med antagande om kunskapstransformation från läraren till studerande eller elever. Lärarskap idag är däremot att skapa möjligheten för människor att ta till sig ny information, att behandla denna som egen, och genom den processen bygga sig ny kunskap inom räckhåll för de egna referensramarna av verklighetsuppfattning. Målet och resultatet, om processen lyckas, är ökad förståelse. Ungefär så.  

Forskning visar att namnet på lärare människor haft under sin livstid, kombinerat med bl.a. stora livshändelser, personliga minnen, familjen, e.t.c., är sådana saker människan minns längre fram i livet. Inte karriärbetonade episoder, framgångar eller motgångar i arbetslivet eller ekonomirelaterade svårigheter eller framgångar. Det är enligt mig intressant att läraren finns representerad i en människas livslånga minnesinnehåll, det är till glädje, naturligtvis, men det torde också tyda på att teorin om att inlärning är ett resultat av en mänsklig process som rör oss på djupet. Det berör oss också inom områden som lärarens makt, möjlighet och relevans för utveckling i samhället. Det här ansvaret måste tas, och makten får naturligtvis inte missbrukas.

Ändå någonting om detta för att underbygga mina resonemang. Många människors minnen från sin skolgång, åtminstone ibland för de äldre generationerna, framkallar ångestrelaterade reaktioner, känsla av skam, kanske i vissa fall underkastelse och även exkludering och rädsla. Det är enligt mig en reaktion som kan härledas till missbrukandet av lärarens makt. Idag tänker alla lärare lyckligtvis (hoppas jag åtminstone!) på ett annat sätt. Men det, att djupinlärning sker genom att beakta människan med hennes inlärning på ett holistiskt sätt är just nu i fokus. Reflexion över just den sanningen, att läraren har sått grund för livslånga minnen, både på ont och gott, är en mycket viktig insikt enligt mig.

Förr var känslan av inlärningen kanske präglad av vissa negativa upplevelser åtminstone i någon mån, medan det idag kan gå så att lärarens möjlighet att påverka på djupet överhuvudtaget försvåras i den svaga ekonomins skugga. Idag borde inlärning vara förknippad av känsla av delaktighet, förståelse med en viss obekvämhet som möjliggör utveckling, reflexion, mångfaldig studieteknik, personlig inlärningsprocess, dynamik, mm. Men viktigt är att läraren genom sitt arbete med människor lyckas åstadkomma känsla av att beröra på djupet av sinnen. En lärare lämnar spår, oberoende om hon upplevts som bra eller dålig i utövande av sitt yrke. Pedagogikens finskspråkiga namn ’kasvatustiede’ är här beskrivande. Det gäller att komma ihåg att växandet som människa fortgår livet igenom, tankarna ovan berör därför i allra högsta grad också vuxenutbildningssektorn.

Viktigt är att speciellt yrkesläraren strävar till att det åtminstone i någon mån skapas ny kunskap, och att kunskap skapas på djupet som en positiv upplevelse bland studerande. Det här betyder inte det, att läraren inte skulle få vara både krävande och sträng. Allt enligt vad situationen kräver enligt normativ etik kan och ska tas i bruk. Viktigt enligt mina värderingar är att yrkeslärarens identitet bygger på genuin, åtminstone tillräckligt stark, yrkeskunskap. Yrkeslärarens yrkesmässiga identitet borde naturligtvis korrelera med den yrkesdisciplin läraruppdraget utövas inom, men det ska den också göra enligt lagen för att vara behörighetsgivande. (Läs essä om socialisering in till en yrkesroll.) Bland annat på basis av detta ser jag längre inga vettiga eller hållbara argument som talar för det, att yrkeslärare i vissa organisationer inte tillåts bedriva exempelvis företagsverksamhet inom branschen vid sidan om sitt lärarjobb, men det här ska jag återkomma till.
Niklas Rosenblad
Tfn: 040 718 5929
E-mail: niklas.h.rosenblad@gmail.com

© Niklas Rosenblad 2018. Created by MR MEDIA