Niklas R resized 8 2019
... är doktorand  (i pedagogik), deltidsföretagare. Tidigare har jag varit yrkeslärare. I hjärta och själ är jag det fortfarande. Det här är en yrkesblogg skriven utgående från dessa roller.
Min yrkesprofil finns på LinkedIn. Deltid driver jag ett mikroföretag som du hittar här: Ingenjörsbyrå Rosenblad.
Skriv mig gärna ett e-post om du vill ha kontakt!
---
… is a PhD candidate (in Eucational Sciences) and a part-time entrepreneur. Earlier, I used to be a VET-teacher.  By heart  and soul I still am. This blog is mainly is written based on these roles.
My professional profile You can find on LinkedIn. Part time I run an engineering micro-agency, that can be found here: Ingenjörsbyrå Rosenblad. 
Please, just send me an e-mail if you want to get in contact!



 

Säkerhets(kort)kurser - en produkt av pedagogikens skuggsida?

Anta att du arbetar som förman eller att du är företagaren i ett företag som utför tekniska entreprenader och arbeten. Anta att vi för ett samtal som har råkat in på området om pedagogik och utbildning. Anta att jag är legitimerad utbildare av elsäkerhet och därför vill du ge mig lite kritik. 

Det här diskussionen handlar om kortkurser och obligatoriska säkerhetskort. Jag är ingen större vän av kortkurser läs kort (inte motsatsen til lång, utan som i julkort) även om jag är en sann förespråkare för elsäkerhet och säkerhet vid elarbeten. För att vara ärlig, är jag kritisk mest till kommersialismen runt korten och nästmest till de didaktiska metoder som ofta tillämpas vid kortkurserna, än korten i sig. För säkerhetstänk och säker verksamhet som attityd i arbetet är naturligtvis en förutsättning för att få arbeta!  

Metoden först, den kallar jag i vår diskussion för informationshällande. Som exempel, ta en hink full med information, vars innehåll hälls över dig (om du deltar) och de andra deltagarnas sinnen (mest syn och hörsel) i form av en monotont föreläsande röst och ca 500 powerpoint slides med text och bilder som flimrar förbi. Du hör rösten om du är vaken och ser slidsen om du har ögonen öppna. Din CPU behöver intevara aktiverad till >1 %. Detta pågår i ungefär 7,5 timmar, avbrotten är kaffepaus och lunch. Dagen avslutas med ett prov, med hjälp av vilket det kollas upp att informationsnederbörden åtminstone fastnat i ditt medvetande lite ytligt, så att en ett kryss två –tabell kan fyllas i på basis av påståendens rätt eller fel. 45 % rätt i provet berättigar till kort, eller hur det nu brukar vara, rätt svar +3p, tom ruta 0 p, fel svar -1p. Sedan kan du glömma det mesta, vilket du kommer att göra till ungefär 80 % av vad du hörde och såg. Upplevde du att du kunde placera in innebörden i din egen verklighet och hölls vaken blev verkningsgraden bättre. Reflekterade du över vad du upplevde så är verkningsgraden hög. Men enligt forskning uppnår endast ungefär 2 % av högskolestuderande till den nivån av studieteknik.

Till kommersialismen kring korten sedan. Att vara ”up to date” kostar, även om reapriser och paketpriser finns. Ja, det finns ju också billighetsfirmor som naglarna i ögat på oss "seriösa" utbildare, med viss ironi. Men är den pedagogisk-didaktiska kvaliteten bättre för billigare pris? Kanske inte, men det har jag bara ringa erfarenhet av, och detta saknar kanske betydelse i diskussionen. Tja, i denna återgivning av diskussionen vi för som jag nu återger skjuter jag mig själv i röven mer eller mindre, men låt gå.

Du har många kort. Jag tror de är mer eller mindre obligatoriska alla. De är så många, att det behövs en liten ask att transportera dem i, ja, alla ryms kanske inte ens i asken ... Dessa kort kritiseras ofta för att vara produkten av kommersialiserandet av pedagogik. Alltså vad jag i det här blogginlägget har kallat för pedagogikens skuggsida. Korten är ofta inträdesprovet och nyckeln för att få komma in på en byggarbetsplats, på en industri för att utföra kontroller eller arbeten, för att få arbeta vid en väg som underleverantör, för att få nyanställning, för att få examen, what ever, you name it. Men, du påpekar att kostnaderna för denna utbildningsprodukt är ganska höga. Riktigt höga. Jag håller med, men vill nu före vi går vidare förtydliga, pedagogik är läran om fostran, lärande och personlig utveckling mm. På finska beskrivande nog kasvatustiede. Vad jag skriver om nedan är inte till en början pedagogik. Jag frågar mig om är utbildning eller någonting annat. Vår diskussion har plötsligt fått färgningen av skenbar säkerhet, obligatoriska kortkurser till förhållningsvis högt pris. Är säkerhet fråga om att genomgå dessa endagskurser som ger dig ett plastkort och ett intyg? I vår diskussion frågasätter vi detta och ställer det inför en kritisk om en myckel enkel granskning.

En tanke- och räknelek: Är du arbetstagare betyder kortkursdagen dig ingen egen ekonomisk insats, hoppas jag, utan bara en viss frustration. Om du är privatföretagare kostar fakturan för kortkursen dig något. Antagligen ungefär 200 € per kursdag och kort. Addera till utbetalda löner och förlorade intäkter den dagen. Löner och kurspriset är dirkta kostnader och förlorad försäljning indirekta. Men en förenklad överslagsberäkning: Låt oss anta att du säljer tjänster för 50 €/h, då kostar kursen dig 200 € + 8 h x 50 €/h = 600 € (om du brukar jobba 8 h), + resan till och från kursplatsen. Är du företagare med anställd personal, låt oss säga fem personer, så kostar kursen dig lite mera. Ungefär 6 x 200 € = 1200 € + er förlorade försäljning den dagen. Om ni säljer tjänster till samma pris som ovan, så 6 pers. x 8 h x 50 €/h = 2400 €. Totalt 1200 € + 2400 € = 3600 € + utbetald lön och resorna till och från kursplatsen. Du är företagare och ditt företag med personal utför arbeten inom elbranschen. Dessa är anknutna till byggbranschen, så ska ni antagligen ha ganska många kort. Approximativt åtminstone dessa: Elarbetssäkerhetskort SFS 6002; arbetssäkerhetskort (gröna kortet); hetaarbetskort; Första hjälpkort EA1. Första hjälpkortets omfång är två dagar, de övriga en dag, alltså 5 dagar. Om ni dessutom (antagligen) gör sådana arbeten att ni parkerar servicebilen bredvid en väg, för att därifrån gå en bit längs vägen för att kolla upp exempelvis gatubelysning, så ska ni ytterligare ha vägarbetssäkerhetskort 1; och kanske 2. Det första kortet (=kortkursen) är en dag, den andra två dagar. Nu kommer vi till 8 kursdagar per person för detta säkerhetspaket. Om vi svänger om och förenklar lite, och kallar 1 säkerhetskursdag för ett kort, som ska förnyas för hela personalen vart femte år (i verkligheten oftare för vissa kurser). Under en femårsperiod kommer detta att leda till att kostnaderna för korten blir åtminstone 8 kort x 6 pers. = 48 personkursdagar x 8 h/personkursdag = 384 h. Detta leder till förlorad försäljning åtminstone 384 h x 50 €/h = 19 200 €. Ytterligare leder det till fakturor för 8 kort x 200 €/kort x 6 personer = 9600 €. Addera ihop kostnaderna och summan är 28 800 €. Denna delad på fem år ger 5760 €/år +utbetald lön och kostnader till och från kursplatserna. Det här är kostnaderna för ett 6 personers företag, föreställ dig ett 100 personers företag. Kostnaden för personalens kort är då hela 480 000 € för varje femårsperiod. För att hålla kortpacken uppdaterad och den del av ”kunskapen” och ”säkerhetskompetensen” som fastnade av kortkursen färsk är detta ett dyrt pris att betala. Beräkningarna som sagt förenklade, men de ger en överslagsbild.

Kortkurserna är enligt min uppfattning ganska lika år efter år, så efter några upprepningar kan du och din personal, förutsatt att du mot förmodan verkligen lärt dig innehållet, kursinnehållet rätt bra. Nästan som en ramsa kanske. Hoppas ramsan kan tillämpas och tas i bruk vid en riktig ”hands on” situation också. Ibland är jag skeptiskt tvivlande. Men säkerhet kostar och konsekvensen är också att produktiviteten lider.  Kunde inte detta skötas på något bättre sätt? Varför har korten blivit ett självändamål egentligen. Jag vill på basis av ovanstående argument påstå att det inte är fråga om kompetens. Det är en fråga om pengar. All utbildning är ju nog visserligen bunden till pengar, så tolka mig rätt.

Nu har elbranschens elarbetssäkerhetsstandard SFS 6002 i Finland möjliggjort och bejakat faktum, att kompetensen kan uppnås också genom fortlöpande dokumenterande program för lärande i företagen. Vi kör på det och konstaterar att detta är ett steg i rätt riktning, och vi återgå till den pedagogika aspekten. Arbetssäkerhet är värd att satsa på och ska få kosta, men säkerhetskompetens borde kunna uppnås på andra sätt än i form av kortkursshopping och plastkort. Om säkerhetskompetens kan uppnås och upprätthållas av en kontinuerlig och verklighetsförankrad (i din verklighet!) läroprocess så är verkningsgraden av satsningen hög. Förutsätter det dokumenterande systemet företaget använder sig av för att registrera kompetensbilden att läroprocessen är kontinuerlig, och att den är verklighetsbaserad i ditt arbete och i din verklighet, så är en verklig win-win -situation uppnådd. Säkerhetskunskap och förståelse om tryggt arbete och räddande av liv är en mycket värdefull kompetens. Men kunskap skapar du dig själv, och den bedoms inte längre i form av ett förhör som mäter ytinlärning. Hoppas elbranschens elsäkerhetsstandard SFS 6002/2015 i tredje utgåvan tillämpas så att möjligheterna i den utnyttjas. Till detta ska jag återkomma.

Tills dess, läs exempelvis era julkort! Om du är ledare för elarbeten är mitt råd: skaffa den förnyade standarden, läs den och begrunda.