Niklas R resized 8 2019
... är doktorand  (i pedagogik), deltidsföretagare. Tidigare har jag varit yrkeslärare. Det här är en yrkesblogg skriven utgående från dessa roller.
Min yrkesprofil finns på LinkedIn. Deltid driver jag ett mikroföretag som du hittar här: Ingenjörsbyrå Rosenblad.
Skriv mig gärna ett e-post om du vill ha kontakt!
---
… is a PhD candidate (in Eucational Sciences) and a part-time entrepreneur. Earlier, I used to be a VET-teacher. This blog is mainly is written based on these roles.
My professional profile You can find on LinkedIn. Part time I run an engineering micro-agency, that can be found here: Ingenjörsbyrå Rosenblad. 
Please, just send me an e-mail if you want to get in contact!



 

Ut i verkstaden med er bara, fort!

Du ska vara anställningsbar, produktiv, ha färdigheter som arbetsgivaren vill att du ska ha. Lär dig med händerna. Sedan, ut i verkstaden med dig, fort!

Det här är saker du säger till andras barn, eller hur? Inte dina egna. Det här är värt att motargumentera med alla medel som hittas.

I Finland har vi sedan reformen av andra stadiets utbildning på -90-talet kunnat njuta av stigande popularitet inom yrkesutbildningen, likvärdiga förutsättningar för högre studier och hög examinationsgrad. Till min stora förskräckelse kunde man i medier (21.5.2015) läsa och höra om att det nu i Finland föreslås en reform som skulle göra yrkesutbildningen 2-årig, på de allmänna ämnenas bekostnad. Liknande modeller hittas i Norge, Sverige och Danmark. Argumenten som talar emot en sådan här modell är så tydliga, att de inte ens med god vilja borde kunna misstolkas. Lärare och pedagoger förstår detta, sociologer ser det, jag vill tro att medborgaren ser det. Politiker ser det inte i skuggan av effektivitetens och inbesparninganas monster. Det gemensamma för länderna idag verkar vara att politiken genom olika reformer styr utbildningarna i riktning mot snävare ämnesupplägg, kortare och mera effektiv genomströmning och ökad andel arbetsplatsförlagt lärande (APL). Avsikten med all utbildning borde vara att uppnå ett betydelsefullt, holistiskt och djupverkande lärande, vars konsekvens är relevant kunskap både för arbetslivet och vidare personlig utveckling (kognitiv och kompetensmässig).

I de länder som har använt modellen, kunde man bland annat hitta ökad grad av ojämn social fördelning av kunskap och makt, vilket leder till skarpare och djupare socioekonomiska skillnader, marginalisering. Samhällsklasser där makt och därmed pengar blir ännu mera ojämt fördelade, med mera. Listan kan göras längre, vi kommer att hitta låg status i yrkesutbildningen, hög grad av avbrutna studier, starkt kontextbunden och färdighetsorienterad kunskap. Vi skapar ett samhälle där bäst före datum på kunskap är kort, i och med att generaliserande allmänkompetens utgår från kunskapen yrkesskolan står bakom.

Kunskapen yrkesutbildningen genererar blir alltså allt mer segmenterad. Förmåga till kritiskt tänkande minskar i takt med att kunskapen blir mer horisontell, konsekvensen blir i längden maktlöshet. Ett läge uppstår, där förmågan till reflektion över den egna kunskapen minskar, och känslan av att inte kunna delta i den samhälleliga debatten blir påtaglig. Reformen alltså blir en dubbel utestängning, en exkludering, ett accepterande av begreppet ”sådana som lär sig med händerna”. Redan i dag har jag i kommentarfältet på Yles sidor läst kommentarer likt ”2 år måste nog räcka till för att lära sig ett yrke”. Ut i verkstäderna bara och det fort. Jag tycker att det är läge att ryta till och inte acceptera! Reformförslaget eller ens tanken på att den, är värd att motarbeta med alla medel. 

Alla modeller för utbildningar med dess utmaningar inom sociologiska, sociokulturella och socioekonomiska konsekvenser de återskapar, är bundna till landets historia, kultur, bakgrund och rådande politiska läge. Det här betyder bland annat, att inget fungerande system kan implementeras i skala 1:1 i ett annat land, även om länderna till synes har samma värdebakgrund i många ärenden. Alla bakomliggande faktorer kommer att påverka konsekvenserna i lika många riktningar, som inte kan anses vara lätt förutsägbara. Som exempel kan ett välfungerande system för exempelvis arbetsplatsförlagt lärande (APL) i ett land fungera mycket dåligt i ett annat land, beroende av ovannämnda faktorer.

Som gemensamma utmaningar i Nordens länder där en 2+1 eller 2 -årig modell med utebliven rätt för högre studier hittas, återfinns yrkesutbildningens låga status, hög grad av avbrutna studier från utbildningsprogrammen (drop outs), verkliga utmaningar med APL, ökande samhällsklasskillnader, marginalisering. Det utförs i länderna omfattande mätning av studieprestationer, sysselsättningsgrad efter avlagd examen, ungdomsarbetslöshet, etc. Det centrala för dessa, enkelt jämförbara matematiska analyserna, är att de i beslutsfattandet (politiken) används därför att de just är lätt begripbara (även för politiker?). Det sorgliga är, att de inte innehåller särskilt hög relevans utgående från att väga länders system mot varandra. Resultaten blir endast skenbart hållbara på grund att de mäter olika saker i olika kultur och kontext.

I Finland har vi (hittills) haft en yrkesutbildning att vara stolta över. En utbildning med förhållningsvis hög kvalitet, popularitet och status. I Finland har även valet av en studieväg genom yrkesutbildning stadigt vunnit mark, och har de senaste åren varit även mera populär än den gymnasiala utbildningen. Sedan reformen på -90-talet har båda examensalternativen varit behörighetsgivande för högskolestudier. Finlands system har ansetts som unikt bland diskussionerna vi förde mellan de olika kursdeltagarna. Den nyvalda regeringen i Finland verkar dock nu ha för avsikt, att låta Finland gå i en riktning som sannolikt kommer att få mycket oönskade följder. Yrkesutbildningarna kommer så här att genererar allt mer kontextuell, segmenterad kunskap och fungera som underbyggande skapare av sociala skillnader och ojämn maktfördelning i samhället.  Vill vi ha det så? Tydligen.

Gemensamt med reformerna verkar vara att kunskap framhävs endast som mål och förutsättning till att vara anställbar, produktiv och har färdigheter som arbetsgivarna frågar efter. Inte som mål för självändamål, eller som viktig del av utvecklandet till förmåga av exempelvis kritiskt tänkande och självutveckling. Inom elbranschen där jag själv är verksam ser vi att det inte finns råd på att låta just denna värdefulla djupa kunskap yrkesutbildningen kan skapa reduceras eller kontextualiseras. Tänk före ni handlar, bästa beslutsfattare.



Niklas Rosenblad
Tfn: 040 718 5929
E-mail: niklas.h.rosenblad@gmail.com

© Niklas Rosenblad 2018. Created by MR MEDIA