niklas 2 resize
... är yrkeslärare,  företagare  (i elbranschen) och doktorand  (i pedagogik). Det här är en yrkesblogg skriven utgående från dessa roller. 
Enligt min uppfattning är lärande en sociokulturell och dels också en kostruktivistisk aktivitet baserat på aktivitet, drivkraft och motivation, som emellertid också kan vara hämmad av samma faktorer.
Min yrkesprofil och CV finns på LinkedIn. Jag driver också ett  mikroföretag som du hittar på Rosenblad.fi. Kontakta mig per e-post niklas.h.rosenblad [at] gmail.com för att kommentera inlägg. Jag publicerar gärna dina sakliga (även kritiska) kommentarer om du så vill!
My motto:  Learning is more about meanings and motivation, about participation in an autentic social practice,  about the strive for mastery, and about the use of sociocultural artefacts  as technical tools. Less about one's individual intellect at a specific time.

Yrkesutbildningens kundorientering - en kritisk diskussion

Yrkesutbildingens betydelse  är: lärande och fostran? Disciplinering till producerande arbetare? Eller formare av samhällets tjänare?

Att föra in produktionsrelaterade begrepp  som styrande faktorer i frågor som i sin yttersta betydelse handlar om mänsklig fostran är kritiskt. Det verkar snarare bygga på en  samhällsekonomisk optimism än analyserade vetenskapliga belägg.

Om yrkesutbildningsreformen har Utbildnings- och kulturministeriet i sin Verksamhetsplan för verkställande av det strategiska regeringsprogrammets spetsprojekt och reformer skrivit så här:
»Yrkesutbildningen förnyas till en helhet som utgår från kompetens och från kunden. Därutöver ökar man  inlärningen på arbetsplatsen samt de individuella studievägarna. man  [sic.] genomför också en avreglering och ser över överlappningar.”  (http://minedu.fi/sv/yrkesskolereformen)

Vad som här avses med det nya kundorienterade perspektivet och vem som egentligen är kunden förblev oklart. I olika projekt har det här kanske försökts tydliggöras – men tillsvidare utan tydliga resultat. Det som däremot inte kan vara oklart är att politiker nu inför ett produktionstänk  i utbildningen och lägger mätare för produktivitet och effektivitet. Att det här samtidigt är ett mänskligt experiment av yttersta betydelse är en nedtystad aspekt. Vad det här betyder är att där politiker kör fram utbildningsreformer att dras igenom med argumentet »det föränderliga näringslivet»  finns det också underliggande mönster som är värda att lyfta fram för diskussion. En sådan är huruvida kunskapens sortering och fördelning över sociala skikt ska ses som problematisk eller inte.

Svaret på en sådan fråga beror emellertid på hurudan avsikten är - om pedagogiken ska ses som verktyg främjande individens holistiska utveckling eller ett socialpolitiskt redskap. En utbildningsparadox lyder att där utbildningen är den största skaparen av jämlikhet är den också en av de största mekanismerna för skapande av samhällsskikt, och därigenom återskaparen av ojämlikhet. Tangerande en social fördelning av kunskap i samhället, skapande av samhällsklasser och dess problematik, har skolan med den dolda läroplanen en underliggande och dold agenda (Antikainen, Rinne, & Koski, 2006). Enligt forskning kommer den lärande individens möjlighet att forma kunskap och allmänbildning att påverka hennes plats i samhällshierarkin. Argumenten är att kontextualiserad kunskap och generaliserande sådan utgör en skillnad för sådan kommande potential att bland annat, som Nylund & Rosvall (2011) aviserar »tänka det otänkbara». Ur det här perspektivet sett borde det vara mera problematiskt än inte.

Jag har i min master's-avhandling låtit bland annat den här tesen stå som ett problemområde, och har här diskuterat kring vad olika kundperspektiv innebär. Här följer några upplyft från denna. Utbildningsreformen av yrkesutbildningen som görs genom lagändringen har drivits fram genom behovet att drivas påtryckt av arbetslivets föränderliga krav. I den betydelsen är det arbetslivet som dikterar behovet och utformandet av kunskap och kompetens för anställbarhet som behövs. I den beskrivningen är det oklart vem kunden är: studerande som individ, arbetslivet eller i ett bredare perspektiv samhället? Eller bildar dessa tillsammans kunden (Nokelainen & Rintala, 2017). Beroende på vem som avses som kund får diskussionen olika fokus och därmed sannolikt målet i arbetet med reformen i skolorna olika utgångslägen. Och även  olika resultat.

Utbildningspolitisk makt och samhällets syften

När handledning och utbildning i diskussionerna ges betydelsen som antingen ett socialpolitiskt verktyg, en praktik för livslångt lärande eller en social praktik tjänande kunskapsutveckling kommer fokus att variera och resultaten att vara olika. Medvetenhet om kunskapens sociala fördelning och makt genom skolans samhällsskiktande och dubbla moral, aktualiserar vidare frågan om det utbildningspolitiska systemets avsikt. Wolff (2008) har ställt frågan om det att lyfta fram och stärka de av individens krafter som är till samhällelig nytta, men stävja de som motarbetar denna. Betyder det att möjliggörandet också innebär utestängning av andra möjligheter? Berglund  (2009) tar i sin argumentering ett steg i den riktningen, då hon lyfter fram att genom att betona utbildningens praktiska inslag ger man bilden av att det finns en annan, mera värdefull, teoretisk och akademisk kunskap som yrkesskolstuderande inte ges tillgång till i en stor utsträckning. Tvärtom signaleras det genom lågt ställda krav på akademiska färdigheter den blivande arbetarens plats i samhällsstrukturer och hierarki.

Finsk utbildning verkar inte heller sen att ta modell från övriga nordiska länder och tidigare reformarbeten i dessa. Refererande till svensk forskning av Kristmansson (2016) som genom Berglund (2009) går in för att fråga sig huruvida yrkesutbildningen ska  »[...] ha en kvalificerande roll eller om den snarare är ett socialpolitiskt redskap. (Kristmansson, 2016, s. 1)»
Det är i reformarbetets samtida utvecklande en relevant att fråga samma sak i Finland just nu. Inom sådana forum som försvarar yrkespedagogik som personlig fostran och medel för individens holistiskt växande är därmed dessa ovan nämnde frågor sådana som måste vara upplyfta på planeringsbordet när processer och helheter för handledning utarbetas. Vuorinen & Virolainen (2017) diskuterar kring handledningens fokus som individuell eller politisk process.  Beroende på hur man nu ser utbildningen – som  ett socialpolitiskt redskap eller ett kvalificerande och fostrande sådant, får det olika konsekvenser. Nedan några teser.

Utbildning som samhällstjänare
Först kan det uppmärksammas känslighet för en (i) ungdomar fortare ut i arbetslivet -diskussion (för att tjäna samhället), vilket leder till sänkta, eller åtminstone ändrade krav på »teori» i läroplaner och examensgrunder. Detta är även en kompetensaspekt, men främst är det en kritisk diskussion kring människan som ett objekt för att tjäna andras ändamål . Denna är till och med i dagens neoliberala samhälle nedtonad. En insikt i en etisk och moralisk dimension kring tagandet av människan med hennes privata projekt i besittning som en samhällelig resurs tjänande andras syften har i akademiska samanhang diskuterats av bland andra Wolff (2008). Men mitt i ett pågående experiment aktiverat kring vår ungdoms framtid är debatten tyst. Vidare är skolans institutionella status som en enda formell och i olika avseenden även ultimat kunskapsskapare i olika avseenden problematisk. Det här aktualiserar ytterst kritiska frågor om hur pedagogisk aktivitet, bildning och fostran ska relatera till samhällelig reproduktion eller individuell utveckling, samt om hur den pedagogiska interaktiva dimensionen står i relation till individens lärande och bildningsprocess. (Uljens, 2014)

För livslångt lärande
Å det andra kan (ii) en bred kvalificering anses ge större möjlighet för dagens studerande att senare om- och återprofilera sig på en rörlig arbetsmarknad, skapa möjlighet för vidareutbildning och deltagande i samhällsaktivitet (Berglund, 2009). Något som också kallas för beredskap för livslångt lärande (Uljens, 2014). Dessa yttersta aspekter kunde till fördel uppmärksammas i de olika pedagogiska synsätt som används i reformarbetet. Dessa är saker som i hög grad också handlar om makt, om ansvar i relation till skyldigheter, om individens frihet i lärandet, och slutligen - den yttersta avsikten med det livslånga lärandet. Ges kundorienteringen en samhälls- och arbetslivsorienterad kompassriktning får det livslånga lärandet färgen av människan som samhällets kunskaps- och resursreserv, som måste hållas uppdaterad (Kvale S. , 2007). Här handlar det utgående från Uljens ytterst också om demokrati (2014). Särskilt gällande området för livslångt lärande i det avseende det tjänar den goda och genuint mänskliga i individens lärande och växande. Det är i mångfacetterade dimensioner av etiska, ekonomisk-politiska, samhälleliga och privata spänningar som vi har att betrakta den pedagogiska handledningen och handledningen av kunskap. Också dessa är frågor som naturligtvis gäller bildning och fostran i stort (Uljens, 2014). 

Vi kan dessutom inte med säkerhet idag förutse vilket och hurudant kunnande (Hakkarainen, Lonka, & Lipponen, 2004) och vilken problemlösningsförmåga eller problemavgränsningsförmåga som behövs imorgon (Lauvås & Handal, 2015). Också detta talar tydligt emot skapandet av endast en avsmalnad och momentan kontextbunden kunskapskarta , även inom den grundläggande yrkesutbildningen

För disciplinering
Om kundorienteringen tar riktning mot att tjäna samhället, riktas ljuset också mot en ytterligare dimension. Yrkesutbildningen, menar Berglund (2009), har allt sedan den getts resurser från den offentliga sektorn haft en disciplinerande roll. En sådan avsikt har haft uttryck i termer som anställbarhet, arbetare och arbetsduglig medborgare. För att förtydliga vad jag menar framför jag ett beskrivande citat av Berglund (2009, s.24-25), refererande till Arfwedson (2000); Bergström (1993); Hedman (2001); Larsson (1991, 1995, 2001); Lindell (1992) och Nilsson (1981) som en social kontroll av arbetarna:
»Disciplinering till dugliga och arbetsvilliga medborgare genom arbetsfostran har sedan kommit att ses som en av yrkesutbildningens och yrkeslärarnas huvuduppgifter» (Berglund, 2009).
Citatet kräver knappast här en ytterligare förklaring.


Litteratur- och källförteckning

531/2017. (2017). Lag om yrkesutbildning. Hämtat från Den elektroniska författningssamlingen för lagstiftning i Finland: http://www.finlex.fi/sv/laki/alkup/2017/20170531

673/2017. (2017). Statsrådets förordning om yrkesutbildning . Hämtat från Den elektroniska författningssamlingen för lagstiftning i Finland: http://www.finlex.fi/sv/laki/alkup/2017/20170673

AMKE. (den 08 10 2017a). Ammattiosaamisen kehittämisyhdistys AMKE ry. Hämtat från Ammatillisen koulutuksen rahoituksessa 14–22 prosentin leikkauksia 12.1.2017: http://www.amke.fi/ajankohtaista/uutiset/uutinen/ammatillisen-koulutuksen-rahoituksessa-14-22-prosentin-leikkauksia.html

AMKE. (den 08 10 2017b). Ammattiosaamisen kehittämisyhdistys AMKE ry. Hämtat från Ammatillisen koulutuksen rahoitus ensi vuonna pienempi kuin vuonna 2009: http://www.amke.fi/ajankohtaista/uutiset/uutinen/ammatillisen-koulutuksen-rahoitus-ensi-vuonna-pienempi-kuin-vuonna-2009.html

Antikainen, A., Rinne, E., & Koski, L. (2006). Kasvatussosiologia. Helsinki: WSOY.

Assarson, I. (2012). Bildbar - men inte anställningsbar. i T. Barow, & D. Österlund (red.), Bildning för alla! En pedagogisk utmaning (ss. 17-25). Högskolan i Kristiansand.

Berglund, I. (2009). Byggarbetsplatsen som skola – eller skolan som byggarbetsplats? Stockholm: Doktorsavhandlingar från Institutionen för didaktik och pedagogiskt arbete.

Berglund, I., & Henning Loeb, I. (2013). Renaissance or backward step? Disparities and tensions in two new Swedish pathways in VET. International Journal of Training Research, 135-149.

Hakkarainen, K., Lonka, K., & Lipponen, L. (2004). Järki, tunteet ja kulttuuri oppimisen sytyttäjäinä. Porvoo: Werner Söderström.

Kristmansson, P. (2016). Gymnasial lärlingsutbildning på Handels- och administrationsprogrammet - En studie av lärlingutbildningens förutsättningr och utvecklingen av yrkeskunnande. Umeå: Institutionen för tillämpad utbildningsvetenskap.

Kvale, S. (2007). Livslångt lärande och handledning i ett postmodernt samhälle. i T. Kroksmark, & S. Åberg (red.), Handledning i pedagogiskt arbete (ss. 61-77). Malmö: Studentlitteratur.

Lauvås, P., & Handal, G. (2015). Handledning och praktisk yrkesteori. Lund: Studentlitteratur.

Linell, P. (1992). The embeddedness of decontextualization in the context of social practices. i H. Wold, The dialogical alternative. Towards a theory of language and mind (ss. 253-272). Oslo: Scandinavian University Press.

Nielsen, K., & Kvale, S. (1999). Mesterlære. Læring som sosial praksis. Oslo: ad Notam Gyldendal.

Nokelainen, P., & Rintala, H. (1 2017). Ammattikasvatuksen aikakauskirja . Ajankohtaista ammattikasvatuksessa, ss. 4-8.

Nylund, M., & Rosvall, P.-Å. (2011). Gymnasiereformens konsekvenser för den sociala fördelningen av kunskaper i de yrkesorienterade utbildningarna. Pedagogisk forskning i Sverige, 81-100.

OKM, U. o. (den 21 08 2017). Ministeriets hemsida. Hämtat från http://minedu.fi/sv/yrkesskolereformen

Pirttiniemi, J. (2004). Ohjausta koulutukseen vai elämään. i J. Onnismaa, H. Pasanen, & S. (. Timo, Ohjaus ammattina ja tieteenalana 3 (ss. 62-78). Juva: WS Bookwell.

Uljens, M. (1998). Allmänpedogik. Lund: Studentlitteratur.

Uljens, M. (2014). Pedagogik, filosofi och politik. Studier i pedagogisk handlingsteori. Vasa: Publikationer från Pedagogiska fakulteten vid Åbo Akademi.

Utbildningsstyrelsen. (2014a). TUTKE 2 TOIMEENPANON TUKIMATERIAALI. Helsingfors.

Utbildningsstyrelsen. (den 13 8 2017). Kriterier för god handledning. Hämtat från http://www.oph.fi/download/158658_kriterier_for_god_handledning.pdf

Utbildningsstyrelsen. (den 28 09 2017b). Utbildning och examina, yrkesutbildning. Hämtat från Utbildningsstyrelsen: http://www.oph.fi/utbildning_och_examina/yrkesutbildning

Utbildningsstyrelsen. (den 05 12 2017c). I reformen bryter vi ned gränser till förmån för yrkesutbildningens framtid . Hämtat från Webbnyhet 29.5.2017: http://www.oph.fi/stodireformen/103/0/i_reformen_bryter_vi_ned_granser_till_forman_for_yrkesutbildningens_framtid

Wolff, L.-A. (2008). Drömmar i pedagogikens kraftfält. i M. Uljens (red.), Det händer i pedagogiken (ss. 35-64). Vasa: Publikationer från Pedagogiska fakulteten vid Åbo Akademi .

Vuorinen, R., & Virolainen, M. (02 2017). Pääkirjoitus. Ammattikasvatuksen aikakauskirja 19 Okka Säätiö, ss. 4-19.





Niklas Rosenblad
Tfn: 040 718 5929
E-mail: niklas.h.rosenblad@gmail.com

© Niklas Rosenblad 2018. Created by MR MEDIA